 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
- Budofilosofi
HÄR OCH NU
En introduktion till Budons filosofi
Erik Grönberg
Jag vill passa på att tacka alla som hjälpt och stimulerat mig under detta arbete. Det gäller framför allt ett flertal budoutövare som instruerat och/eller influerat mig: Emil Enqvist, Jonas Wallenberg, Jonas Lindström, Leif Malmenlid, Nina Svedlund och särskilt Lars Lindgren, som hjälpt mig med bra feedback på innehållet.
Stefan Stenudd, Roy Andersson, Jan Eriksson, Leif Larsson, Johan Frendin, Jonas Hartelius och så framför alla andra Ingemar Sköld, som varit min personliga sporre och föredöme under min tekniska och mentala utveckling.
Linköping i mars 1996,
Erik Grönberg
Detta kompendium handlar om de filosofier som är kopplade till de asiatiska kampkonsterna, huvudsakligen om zenbuddhismen; dess ursprung och utövande. Zenbuddhismen handlar om att komma till insikt om sig själv och världen, genom meditation och självdisciplin, genom att leva rätt, koncentrerat på här och nu. Kanske kan zenbuddhismen fylla ett behov av ökad andlighet i vårt moderna och rationella samhälle. Zenbuddhismen är ett beprövat och stabilt tankesystem som kan vara ett bättre alternativ än ovan nämnda trend.
Jag har försökt att presentera ämnena så objektivt som möjligt. De principer och "sanningar" som presenteras ska tolkas i sitt sammanhang och inte ses som allmängiltiga. Mina egna kommentarer är markerade med [hakparanteser].
Zen - ett sinnestillstånd
Kopplingen mellan zen och kampkonsterna
Do - vägen
Bushido - krigarens väg
Kongo zen - zen i praktiken
Zazen - sittande meditation
Ki - den mystiska kraften
Andningen
Taoismen - Kinas väg
Grottmänniskans huvudvärk
Referensförteckning
Ordlista
Buddhismen är en filosofi som starkt präglar Asien idag och är en viktig ingrediens i de österländska religionerna och kampkonsterna.
Inledning
Buddhismen härstammar från Indien och Buddha, som från hinduismen skapade buddhismen utifrån sina erfarenheter och insikter. Buddhismen anses av många som det mest upphöjda tankesystemet. I motsats till andra stora religioner avstår buddhismen från tanken på det överjordiska och drar framför allt upp riktlinjer för ett meningsfullt liv. Genom askes och nekande av ägodelar, dvs att leva som munk, fokuseras tänkandet på det viktiga i livet. En buddhist tänker positivt, är lugn, trygg och medlidande. Central i buddhismen är karmalagen vilket betyder att vi återföds och vår situation i detta liv är resultatet av gärningar i våra tidigare liv. En viktig del av buddhismen handlar om att livet är ett lidande och att detta kan stoppas genom att avbryta återfödandet och uppgå i nirvana. Buddhismen är i våra dagar den dominerande religionen i Burma, Thailand, Kampuchea, Laos och Sri-Lanka och utövar ett starkt inflytande i andra delar av Asien. Dessutom blev det den avgörande kulturella faktorn i Japan.
(9)
Ursprunget
Buddhismens ursprung är den store religiöse ledaren Siddharta Gautama som levde på 500-talet f kr i nuvarande Nepal. Han kallas Buddha (den upplyste) av anhängarna. Intressant är att Kung Fu Tzu (Konfucius på latin) och Lao Tzu i Kina, profeterna i Israel och vissa filosofer i Grekland verkade under samma tid.
(9)
Buddha föddes i Kapilavastu, nära gränsen till Nepal. Hans far var furste och Buddha blev prins. Vid födseln spåddes att han skulle bli en stor man som kunde bli kejsare eller en vis man. Buddha växte upp i skyddad lyx och furstlig glans i sin fars palats. Vid 29 års ålder insåg han hur tomt hans liv varit tills dess och lämnade palatset. Han frånsade sig värdsliga ting och gav sig ut för att söka frid och upplysning och för att slippa ut ur återfödelsens kretslopp. Under några år ägnade han sig åt yoga och ett asketiskt leverne. Detta gav dock inte de resultat han sökt, utan han slog istället in på en medelväg mellan späkelse och sitt tidigare liv. Han satte sig under Bodhiträdet och lovade stanna där under meditation tills upplysningen nådde honom. Han intog med tiden högre och högre grader av medvetande och efter 49 dagar uppnådde han upplysningen han sökt och därefter kallades han Buddha.
(5)
Efter att ha nått upplysningen gav han sig iväg till en park i staden Benares där han började predika om livets mening. Han fortsatte att vandra runt i Indien i 45 år och predikade och vann anhängare. En känd predikan är eldspredikan där han liknade livet vid en eld som aldrig slocknar eftersom den får sitt bränsle av de tre grundfelen begär, hat och förblindelse. Befriar man sig från dessa blir man förlöst, befriad från livets lidande. I Indien var hinduismen den gällande religionen, men Buddha utmanade prästerskapets auktoritet, förnekade Vedaversernas betydelse och offerkulten som är knuten till dessa. Dessutom öppnade han sin religion för alla, oavsett kasttillhörighet. På så sätt var buddhismen född.
(5)
Buddhismens natur
Inom Buddhismen skiljer man mellan två stora riktningar:
Hinayana (Sri Lanka, Thailand, Cambodja, Burma och Laos ) och
Mahayana (Kina, Japan, Taiwan, Tibet, Nepal, Mongoliet, Korea, Vietnam och Indien).
Hinayana, "den lilla vagnen" (som man är ensam i), lägger vikten vid askes och frälsning genom enskilt föredöme. Mahayana, "den stora vagnen" (som man är flera i), förkunnar frälsning genom tro och goda gärningar i gemenskap med andra. Med frälsning avses att uppnå nirvana (satori på japanska), dvs fullständig insikt om verkligheten och ett intuitivt sinne fritt från störande tankar.
Kärnan i buddhismen kan beskrivas av de fyra heliga sanningarna:
(5)(9)
Karmalagen
Karma består av en persons handlingar och dessas etiska konsekvenser. Människans handlingar leder till återfödelse, varvid goda gärningar belönas och onda straffas. Man återföds till den tillvaro man förtjänat i det förra livet. Man kan alltså återfödas som människa i olika kaster eller tom som ett djur. Därmed finns ingen njutning eller lidande som inte förtjänats, utan snarare råder en universell rättvisa. Denna styrs av en slags naturliga moralregler.
(5)
Nirvana
Det slutliga målet på en buddhists väg är att förlösas från fenomenvärldens kretslopp, återfödelsen, med dess lidande. Att uppnå detta mål är att uppnå nirvana, ett upplyst tillstånd där hatets, begärets och förblindelsens eld har kvävts. Nirvana är ett odefinierbart tillstånd av medvetenhet. Den som inte lyckas uppnå nirvana har alltid möjlighet att förbättra sin tillvaro i nästa liv genom att leva rätt i detta.
(5)
Ont och gott
[Man kan kortfattat beskriva buddhismens "gott" och "rätt" som medlidande, insikt och osjälviskhet. "Ont" eller "fel" är hat, begär, förblindelse och egoism.]
Detta kapitel försöker att reda ut begreppet zen - ett tillstånd av uppfyllelse eller icke-tänkande.
Inledning
Zen kommer från det indiska ordet dhyana, på kinesiska chan. I Indien återfinns ordet redan i de gamla vedaverserna med betydelsen religiös meditation. Zen är tillståndet av total uppfyllelse i det man gör, på västspråk ungefär "flow". Zen kan uppnås genom långvarig meditation, eller genom att utöva en konst med total hängivelse och under lång tid. Målet är ett sinne som uppfattar omgivningen utan att förvränga bilden med tidigare erfarenheter eller förutfattade meningar. Ett sinne som arbetar spontant, intuitivt och utan att begränsas av medvetet tänkande.
Zenbuddhismen [buddhism med zen som viktig beståndsdel] utvecklades i Kina och senare i Japan som en förening mellan Mahayana-buddhism, med dhyana-meditation, och den kinesiska taoismen (beskrivs i eget kapitel). Zen är grovt uttryckt ett ord för meditation, men inte den passiva eller statiska typen som ordet meditation ibland avser. Zenbuddhismen betonar särskilt Buddhas medvetande som är fritt från förutfattade meningar om jaget och omgivningen. Tingen och naturen existerar endast i förhållande till varandra och kan inte definieras eller klassifiseras exakt. Det gäller att se tingen utan att försöka förstå eller analysera dem helt och fullt. I detta tillstånd rör sig tanken fritt, men lämnar inga spår.
(5)
Enligt legenden var det Bodhidharma (Daruma på japanska, uttalas Dar´ma, Tamo på kinesiska) som förde zenbuddhismen till Kina på 500-talet e kr. Buddhismen fanns visserligen i Kina tidigare, men Bodhidharmas zenbuddhism passade de positiva och realistiska kineserna bättre. Under 600-800-talet utvecklades zenbuddhismen i Kina till flera olika stilar och skolor.
(5)(9)
De olika grenarna av zenbuddhismen fördes till Japan av Japaner som studerat i Kina och tog med sig böcker och skrifter tillbaka. Först var Dosho (629-700 e kr), som lär ha byggt ett zentempel i Nara. Buddhistmunken Eisai introducerade Rinzai zen 1191, och Dogen introducerade Soto zen 1227. Soto lägger vikten vid zazen, den sittande meditationen. Rinzai betonar metoderna mondo och koan. Så småningom växte flera skolor upp, som t ex Obaku och Fuke.
(5)
Utövandet
Zenbuddhismen utövas aktivt i klostren. Munkarna har rakat hår och är iklädda den typiska munkkåpan. Munken har inga ägodelar förutom kåpan och kanske några matattiraljer. En typisk dag börjar med tidigt uppstigande och zazen. Därefter följer en enkel frukost och därefter mera zazen. Därpå följer det dagliga arbetet, samu, som kan vara städning, trädgårdsarbete eller köksarbete. Dagen förlöper med zazen, samu och måltider och tidigt sänggående. Även lekmän kan gå i kloster en begränsad tid. I utövandet av zen ingår konst och utövande av olika hantverk. Här ingår målning, kalligrafi, trädgårdsarbete, arkitektur och teceremoni. Dessa ska utövas rigoröst och under total koncentration, vilket leder till uppgående i zen.
(5)
Förklaringar
En koan är en paradoxal gåta som mästaren ger eleven. Frågan är vardagsnära men olöslig med förnuftet. Meningen är att motarbeta ett alltför teoretiskt intellekt. Snarare ska ett intuitivt tänkande främjas. Tillvaron är inte alltid det vi tror oss veta. Dessutom ska man lära sig att uppskatta nära och vardagliga ting. Exempel på koaner är:
- Hur låter det när man klappar i en hand?
- Hur öppnar man en grindlös grind?
- Hur såg ditt ansikte ut innan dina föräldrar föddes?
Man kan säga att koanens syfte är att bryta ned intellektet. Efter sådan träning kommer man att betrakta all information annorlunda än med den vanliga strävan att förstå och definiera allting. När eleven efter mycket begrundande kommer tillbaka till mästaren för att ge svaret på koanen, ska mästaren bedöma det. Det är inte svarets sakinnehåll som är det viktigaste, utan elevens insikt och mening med svaret. Mästarens bedömning av svaret ska sedan hjälpa eleven på vägen mot upplysning, satori.
(14)
Mondo är en dialog mellan mästaren och hans elev. Eleven ställer frågor om något han länge funderat över och mästaren ger gåtfulla svar. Likt koanerna går mästaren utanför logikens gränser för att lära eleven tänka utanför det strikt logiska.
(14)
[Dessa metoder kan leda till att man kommer i kontakt med och övar upp de intuitiva och ofta outforskade delarna av sitt sinne. Detta skulle främja den mentala hållningen så att koncentrationen så småningom flyttas från det strikt logiska (hjärnan) till det mer intuitiva och icke-tänkande, "att bara vara" (ens centrum)].
Zazen är zenbuddhismens meditation. Denna sittande meditation är det äldsta och viktigaste sättet att utöva zenbuddhism. Zazen utövades från första början i Indien. Se kapitlet om zazen.
Sutra är buddhistiska skrifter som reciteras av zenutövaren. Detta görs sjungande och tillsammans med bestämda kroppsrörelser för att man ska försättas i ett meditativt tillstånd. Sutra sjungs i grupp och ackompanjerat av en dov trumma. Detta gör att man kommer i harmoni med omgivningen och övriga i gruppen och tillsammans uppnår en förhöjd medvetandegrad.
(14)
Zens natur
Utmärkande för zens hållning är att tanke och handling är ett. Då finns ingen plats för något distanserat reflekterande, ty det förutsätter att man för en stund ställer sig som åskådare och betraktar situationen utifrån. Enheten hos tanke och handling och den åtföljande koncentrationen betecknas joriki. Efter att man varit helt uppe i, och löst sin uppgift ( t ex kamp) släpper koncentrationen och man har ingen klar minnesbild av vad som hänt. Denna hållning kan man uppleva även utanför zenövningar, t ex då man vid enstaka tillfällen lyckas gå upp fullständigt i sin verksamhet. Zen är också ett sätt att leva sitt liv, med principen "att leva koncentrerat i nuet". En zenutövare lever genom att helt och fullt göra det man gör. Mest renodlad är den hållningen vid zazen, då man bara är, utan att reflektera över något. Zen kan och bör genomsyra allt handlande i vardagslivet.
(8)
En person som låter zen genomsyra sin livshållning får också en andlig resning som andra människor noterar. Någon har sagt att en sann zenutövare är "en ytterst fin typ, självständig, humoristisk, ren, ordningssam till det yttersta, energisk men ojäktad, och hård som spik utan att sakna engagerad estetisk känsla. Det allmänna intrycket av dessa människor är att de har samma slags balans som Daruma-dockan, de är inte stela, men ingen kan slå ned dem".
Tydligare än så kan man väl inte uttrycka hur en människa, och särskilt en budoka, borde vara.
(8)
Innehåll
Med några resonemang och citat ska vi försöka finna sambandet mellan budon och dess filosofi, framför allt zenbuddhismen.
Den fridfulla Buddhismen kan tyckas oförenlig med kampkonsterna, men Buddhas lära betonar både styrka och kärlek för att kunna förbättra världen. Den som vänder andra kinden till kan inte hindra onda människors handlingar. Troligen fanns det en form av kampmetod i Indien redan på Buddhas tid.
(9)
I Shaolintemplet i Kina utövades chuan fa (knytnävens metod, "boxning") i kombination med meditation för att stärka kroppen och vara ett självförsvar. Chuan fa utövades också som en asketisk övning och för att förena kropp och själ. Den långvariga meditationen försvagade kroppen och kampträningen hade till uppgift att förhindrad detta. I kongo zen betonas kärlek i kombination med kraft, och i t ex shorinji kempo understryks att använda sin förmåga för att ställa tillrätta och sprida sunt förnuft.
(9)
Kopplingen mellan zen och kampkonsterna syns också på det sätt som budo fick sin form i Japan. Under samurajernas tid utövades jujutsu, kenjutsu, aikijutsu osv. När krigen upphörde försvann den rent krigiska betydelsen (jutsu: teknik eller konst för strid) och arterna utövades istället som självändamål. Genom absolut fulländning av teknikerna uppnås zen. På så sätt blev -jutsu till -do; vägen till zen. Alltså bildades judo, kendo, aikido osv med samma dignitet som chado (teceremonins väg) eller shodo (kalligrafins väg). Budo är alltså en väg till zen, det intuitiva handlandet, sinnesfriden och insikten. Bujutsu däremot är träningen för att vinna i en kamp. Bu betyder kamp, strid, men tecknet för bu kan också tolkas "att hejda kampen"! [Se där, vår uppgift som budokas!]
(15)
För en budoka kan zen medföra viktiga lärdomar och färdigheter, bl a koncentrationsförmåga, själsjämvikt och ödmjukhet. Vidare kan han eller hon börja förstå sig själv och sina reaktioner till motståndaren. Zen kan därmed balansera de tendenser till aggressivitet som eventuellt kan vara motivationen till att söka sig till kampsporter.
Genom långvarig kampkonstträning kan människan på ett positivt sätt påverka sin personlighet. Därmed kan man tjäna mänskligheten genom att skapa frid i sitt sinne och sprida detta till sin omgivning. Samtidigt har man den fysiska förmågan att stå för sina åsikter och ingripa mot våldshandlingar.
(9)
[En annan gemensam faktor mellan buddhismen och kampkonsterna är disciplinen. Strängt religiöst utövande kräver en sträng självdisciplin för att kunna tvinga sig till långvarig meditation, enkel mat, kort sömn och att avstå från det sinnliga. Detsamma gäller budoträningen. För att uppnå hög skicklighet krävs hård och regelbunden träning, rätt kost och ofta att avstå från andra sociala aktiviteter. I dojon krävs disciplin för att teknikträningen inte ska ge upphov till skador. Utövande av zenbuddhism eller budo kräver alltså en stark självdisciplin som präglar en god människa.]
Ytterligare en likhet finns i den personliga insatsen. Hur länge måste man utöva budo eller zen? Ingetdera är någon kurs. Man måste utöva budo eller zen hela livet! Även om man av olika skäl tvingas sluta med själva teknikträningen förblir man alltid en budoka i tanke och handling.
Ett av målen med budoträning, intuitivt handlande, märker man tydligt efter ett antal år av ihärdig träning.När man utför teknikerna spontant, utan minsta tanke eller resonemang, har man uppnått hishiryo. Samma tillstånd råder under långvarig zazen. Här är det slutgiltiga sambandet mellan zen och kampkonsterna.
(15)
Nedan följer några citat som ytterligare belyser sambandet mellan buddhismen och budo. De är hämtade ur boken "Zen och kampkonsterna" av Taisen Deshimaru, en berömd svärdsmästare och zenutövare, nu aktiv som zenlärare i Paris:
"Målet med budo är att öva upp individen i spontan och intuitiv handling och inte, som många felaktigt tror, att skaffa sig en så fullkomlig teknik som möjligt."
"Hur många år måste jag öva zazen? - Tills du dör!"
"Intuition och handling måste bryta fram samtidigt."
"I våra dagar vill alla spara energi och därigenom lever man bara till hälften. Man är alltid halvvägs, aldrig fullt och helt engagerad. Folk lever bara ett halvt liv, de är ljumma som badvatten. Man måste lära sig att gripa sig an livet med beslutsamhet."
"Vi måste skapa vårt eget liv, befria oss från allt onödigt och bara vara uppmärksamma på vad som sker här och nu."
"Det är svårt att rangordna shin (psyket), waza (tekniken) och tai (kroppen). De måste bli ett, får inte vara skilda åt. Det är genom deras fullkomliga enhet som rätt handling uppstår."
"Man behöver inte träna detta [koncentration] något speciellt; det som betyder något är kraften i er koncentration. Muskelspänningen och det tekniska kunnandet måste kanaliseras genom vaksamhet och intuition. Mentalt är du då tom, ku, och har inga blottor. Detta är zen."
[Vi börjar nu närma oss kärnan. Här kommer fler citat från samma källa:]
"Sport är bara ett sätt att roa sig. Det är därför man bör återge kampkonsterna sin ursprungliga dimension. I zens och budons anda blir vardagslivet till en kampträning. Man måste vara medveten i varje ögonblick, både när man stiger upp på morgonen och när man arbetar, äter och går och lägger sig."
"Man måste koncentrera sig på här och nu, inte tänka på att spara energi. Kroppen rör sig naturligt, automatiskt, omedvetet utan att det personliga medvetandet blandar sig i. Ty om vi börjar resonera, blir våra handlingar långsamma och tvekande. Det uppstår frågor, man blir psykiskt trött, medvetandet fladdrar som en ljuslåga för vinden."
[Bättre än så här blir det väl knappast. Eller? Förbered dig på nästa underbara stycke:]
"För att lära känna sig själv är det mycket viktigt att ge akt på sitt beteende. Beteendet påverkar tänkandet. Rätt beteende leder till rätt tänkande: Vår attityd här och nu påverkar hela vår miljö: ord, handlingar, hållning, rörelser, allt detta inverkar på det som händer omkring och i oss. Det vi gör måste göras rätt varje ögonblick, varje dag. Beteendet i dojon kommer att återverka på vårt dagliga liv. Varje rörelse är viktig. Hur vi äter, klär oss, tvättar oss, går på toaletten. Hur vi håller ordning på våra saker [i dojon?], hur vi uppträder mot andra, familjen, hustrun eller mannen, hur vi arbetar - hur vi är helt och fullt in i minsta rörelse. Man får inte drömma bort sitt liv! Man måste vara med fullständigt i allt man gör. Detta är träning i kata. Det är vad zen och budo syftar till, de är i sanning skolor i gott uppförande. Detta har ingenting att göra med fantasier som omformar världen, något som förekommer i många religioner. Man ska leva livet med sin egen kropp. Och koncentrera sig på varje rörelse."
[Hepp!]
Bu-do, ju-do, ken-do... do är vägen, brukar vi säga. En förklaring kan vara på sin plats.
Avsnitten markerade med (1) nedan är hämtade ur Stefan Stenudd's "Aikido, den fredliga kampkonsten" (utgiven på Arríba förlag).
Tecknet för do är sammansatt av ett huvud och ett hejdat steg. Någon hejdar sig mitt i ett steg för att se i vilken riktning han ska fortsätta. Så stannar man upp i sin språngmarsch genom livet, undrande över vilken som är den bästa riktningen. Vi behöver kanske inte något tydligt utstakat mål, men vi måste ha en riktning för att kunna röra oss och överhuvud taget nå någonstans alls i livet. Framför allt handlar det om den andliga resans väg - mot upplysning, fullkomlighet eller vilket mål man nu satt upp.
(1)
"Målet är ingenting, vägen är allt" sjunger Robert Broberg. Vad finns att tillägga?
I budo är hela hemligheten just denna. Vägen vi valt, kampens väg till zen, innebär att utöva budo, inte att nå ett mål. I praktiken är det träning, träning och åter träning. Visst har vi delmål, milstolpar, i form av graderingar och tävlingar. Men dagen efter, vad gör vi då? Jo, fortsätter träna. Och precis varje teknik ska utföras med total hängivelse, som om det var dagens enda teknik. Och nästa likaså.
(1)
Eleven som tränar kyudo (bågskytte) ska bara ha en pil i sitt koger, för att han ska koncentrera sig fullt ut på detta skottet och inte tänka på nästa.
Alla japanska -do har samma natur.
Shodo, kalligrafins väg, är vägen till zen genom att måla skrivtecken. Man målar ett tecken med fullständig uppfylldhet, utan att ha en tanke på nästa. Sen målar man ett nytt tecken, med precis samma koncentration, och det förra är glömt. Och så nästa...
(1)
Bushido var det andliga och moraliska rättesnöret för samurajerna i det gamla Japan.
För att samurajerna skulle kunna tjäna sina herrar med trohet intill döden i sitt blodiga hantverk fordrades ett oerhört mod och självförtroende. Därför uppfostrades tidigt samurajerna enligt bushido för att utveckla det nödvändiga självförtroendet och orubbliga lugnet. Samurajen måste vara beredd att dö i vilket ögonblick som helst, och var därför tvungen att leva fullt ut, här och nu. Bushido innebar också en uppfostran till ett värdigt beteende utanför stridsfältet. Detta krävdes för att samurajerna, som var effektiva stridsmaskiner, skulle kunna fungera som vanliga människor under tider av lugn. Annars fanns risken att de löpte amok med t ex plundring eller privata uppgörelser. Hederskodex liknande bushido har funnits i många kulturer som präglats av krig och krigarklasser. Närvaron av vapen och krigare kräver stränga regler för att samhället ska fungera. Jämför med begrepp som "ridderlighet" eller "en officer och gentleman".
(3)
Reglerna gällde samurajerna, men kan enkelt överföras till den moderna människan. Bushido bygger på personlig självständighet och kraftfullt handlande. Genom att agera rättrådigt, ärligt och rakryggat vinner man omgivningens respekt och kan därmed påverka den till det bättre. Däremot eftersträvas inte ovillkorlig popularitet hos alla. I bushido ingår också förmågan att alltid andas rätt, med hara, använda ögonens makt, behålla lugnet och känna sin ki.
(Se respektive kapitel)
För att uppnå bushidos ideal krävs en hel del träning. Denna består framför allt av att övervinna personliga motståndsakter, dvs att tvinga sig till att göra sådant som man annars drar sig för att göra. Dessa övningar, som ska trappas upp under lång tid i lämplig svårighetsstegring, leder till ett ökat självförtroende. Övningarna är dock inte självändamål, utan metoder att öka sitt självförtroende och sin självständighet.
Fysiskt;
genom att med beslutsamhet utföra hårda träningspass med förutbestämda mål (t ex ett bestämt antal km, armhävningar, kata osv).
Psykiskt;
genom att begära löneförhöjning, ringa ett besvärligt telefonsamtal, stiga upp tidigt en ledig dag, tvinga sig till äventyr man är rädd för mm. Om man normalt är i ständigt behov av samvaro och gillande av andra kan man öva upp sin självständighet genom att medvetet undvika socialt umgänge, som inte har något annat syfte än just umgänge, att inte kallprata, inte skvallra, inte få omotiverade känsloutbrott, inte alltid besvära andra med sina problem osv. (Gör ett experiment: Vänta med att beklaga dig tills någon ber dig berätta om dina bekymmer. Du kommer att bli förvånad över hur sällan någon är intresserad). Dessutom kan man prova att t ex gå ensam på en konsert, bio ed utan att först fråga om någon vill gå med. Och sedan behålla upplevelsen för sig själv. Ovanstående innebär inte att man är en vresig eller asocial person:
Bushido förespråkar att man är positiv och kan umgås, men inte genom att berätta oavbrutet om sina bedrifter eller bekymmer.
Bushido är en kraftfull metod för att öka sin psykiska styrka. Kanske kan samurajernas behov av styrka och mod på slagfältet tyckas onödigt, men dagens stressade och kravfyllda samhälle kan vara så krävande att man blir sjuk i en svag själ. Bushido hjälper en att motstå dessa påfrestningar. Dessutom gör ett korrekt uppträdande mot andra att man undviker situationer som sårar eller förnedrar.
(3)
Kongo zen är en särskild, ung, gren av zenbuddhismen som finns i Japan. Den tas upp här därför att den är intimt kopplad till en speciell kampkonst och på ett mycket tydligt sätt visar vad zen tillsammans med budo innebär.
Kampkonsten i fråga är Shorinji kempo (SK) (på kinesiska Shaolin-su chuan-fa) som betyder "Shaolintemplets knytnäve-metod". SK är enkelt uttryckt en nyskapad form av dels olika wushu-stilar (därav Shaolin) och tekniker från Hakko-ryu ju-jutsu. SK skapades av japanen So Doshin i slutet av 1940-talet som ett sätt att hjälpa landet undan moraliskt förfall. Syftet var inte att lära ut en stridskonst eller kampsport, utan ett sätt att ge folket ett moraliskt rättesnöre, en sund filosofi och att kunna stå upp för sina nyvunna ideal.
(9)
Kongo zen bygger på tanken att varje människa själv är ansvarig för sitt liv och styr sin framtid. Varje människa har en unik möjlighet att göra detta. Kongo zen åberopar inget gudomligt; kraften finns hos människan. I stället för att överlämna ansvaret åt samhället eller en gud ska man själv styra sitt liv och lösa sina problem. Stärkt av dessa resultat kan man sedan fortsätta och hjälpa andra. Alla människor har ett ansvar att påverka hela världen till det bättre.
SK och zazen är det kroppsliga respektive andliga utövandet av kongo zen. Kärnan i kongo zen är att leva efter sunt förnuft, att vara en god människa; osjälvisk, vis, modig och kärleksfull. Man ska hjälpa sig själv och, stärkt av detta, hänge sig åt att hjälpa andra. Teknikerna i SK ska användas för att försvara rätten till en egen övertygelse och att hejda våldshandlingar.
Kongo zen kan belysas av följande principer:
1) Svaret finns hos människan
Kongo zen lär att varje människa själv är ansvarig för sina handlingar och sin framtid. Jämför med "själv är bäste dräng", "Gud hjälper den som hjälper sig själv" osv. Detta betyder inte att man ska vara självisk! Det betyder att man inte ska lägga ansvaret på andra för sitt liv, eller skylla på ödet. Kongo zen lär att människan har enorma resurser i kropp och själ att påverka sin situation. Man kan inte alltid vända sig till andra för att få hjälp att reda ut sina problem (jämför med bushido).
[I Sverige litar vi blint på samhällets resurser att fånga upp oss när något går snett. Och om det går snett skyller vi på samhället, från dagis via fritidsgård, socialen och till aring;ldringsvården. Detta är oförenligt med kongo zen].
Endast en människa som är stark nog att hjälpa sig själv förmår att hjälpa andra. I slutänden ska vi tillsammans, med mod, handlingskraft, rättrådighet och kärlek skapa ett himmelrike på jorden!
(9)
2) Föreningen mellan kropp och själ (Ken zen ichinyo)
Dessa är oskiljbara och påverkar alltid varandra. Ovetande om detta behandlar man sin kropp vid symtom som egentligen är psykiska. Eller så tränar man kroppen hårt och teknikerna ensidigt men lämnar sinnets träning därhän. Själen måste tränas parallellt med kroppen så att man alltid har klart för sig vad man egentligen sysslar med, tränas moraliskt så att det motbjudande missbruket av budo alltid förhindras. Kroppen och själen ska inte betraktas var för sig utan som en helhet. Den motoriska träningen ska följas av en parallell mental. Samurajerna bildades (bun) i konst, litteratur och musik parallellt med kamp.
(9)
Exempel:
* Oförmåga att utföra tekniker eller rörelser kan bero på psykiska blockeringar eller brist på koncentration.
* Magont, nack- eller huvudvärk beror ofta på stress och bekymmer som ger muskelspänningar.
* Grundtekniker eller kata kan tyckas meningslösa om inte filosofin bakom lärs ut parallellt.
* I (bra) skolor lär man sig matematik, grammatik mm ihop med kroppsrörelser och lekar.
* Stress och problem försvagar troligen immunförsvaret så att man lättare blir sjuk.
* Neurotiska problem (depression, oro, ångest) kan botas eller lindras med fysisk träning.
3) Föreningen mellan kraft och kärlek (Riki ai funi)
Den starke vinner över den svage, även om den svage har moraliskt rätt. Att vända andra kinden till hejdar sällan det onda. Det räcker inte att ha rätt och vara moraliskt felfri. Den starke kan ändå krossa en till slut. Rättvisa och moral måste därför tyvärr kunna stödjas med kraft. Kraften, i egenskap av shorinji kempo, skall användas konstruktivt, inte destruktivt. Den ska användas för att försvara ens rätt och bara som sista utväg. Rättrådighet förstärkt av styrka, och förlåtelse förstärkt av möjlighet att straffa är kärlek med kraft. Kärlek innebär att hejda sig i rätt ögonblick, dvs när man har full kontroll över motståndaren, och aldrig ta till övervåld eller hämnd. I praktiken kan man här stoppa sitt försvar vid kontrollgreppet, och låta motståndaren förstå att han dels sitter fast i din kontroll, att du har möjlighet, men inte vilja, att straffa honom, och att han har handlat fel. Genom att inte straffa honom kan du vinna hans respekt.
(9)
[Med kraft menas här fysisk och psykisk kraft; handlingskraft].
Kraft utan kärlek är våld.
Kärlek utan kraft är underlåtenhet.
Kraft och kärlek är mod och styrka att vara en barmhärtig och hjälpande människa.
4) Lev till hälften för dig själv och till hälften för andra.
Självständighet är nödvändigt för att stärka sin personlighet. Detta får dock inte leda till egoism. Så snart man, genom att stärka sin självständighet, nått handlingskraft, ska den användas för andras bästa. Ens ego får inte beröva andra frihet och lycka. Å andra sidan ska man inte bränna ut sig i ständig strävan att hjälpa alla andra, utan att lyssna till sina egna behov. Regeln kan alltså riktas till dels den som är egoistisk och självupptagen, och dels till den som alltid lever för andra och aldrig ger sig tid att lyssna på sina egna behov. Inom shorinji kempo tränar man mycket tillsammans med olika grader och uppmanas ständigt att hjälpa varandra till framsteg i stället för att tävla mot varandra.
(9)
"Det är viktigare att 100 människor tar ett steg framåt än att en människa tar 100 steg."
Även kongo zens kampträning, shorinji kempo, har principer med filosofisk innebörd:
* Först försvar, sedan kontring (Shushu koju): Börja aldrig med attack utan invänta ukes attack och kontra sedan.
* Försvar utan att skada (Fusatsu katsujin): Atemi och låsningar har syftet att chocka men inte orsaka skada.
* Hårda och mjuka tekniker tillsammans (Goju ittai): Möjliggör ett flexibelt försvar och ett flexibelt sinne.
* Parträning är fundamentalt (Kumite sotai): Genom att träna tillsammans och hjälpa varandra lär man sig att träningen inte är till för ens ego, för att besegra, utan för att hjälpa andra.
Zazen betyder "sitta i zen". Det är zenbuddhismens sittande meditationssätt. Här tittar vi på hur man gör och vad man kan uppnå med zazen.
Vid zazen sitter man med god hållning, lugn och djup andning och med ett sinne som är vaket, men inte analyserande. Detta främjar intuitionen genom att skapa ett balanserat sinne som snabbare blir varse svaga men kanske viktiga signaler. Ett sinne som har lättare att undvika distraktioner och koncentrera sig på förelagda uppgifter. Zazen är objektlös, alltså utan mantra, radband ed. Observera att mental träning som används i modern idrott inte är detsamma som meditation. Vid mental träning skall man tänka och visualisera aktivt på ett antal specifika situationer och mål. Vid meditation tänker man inte alls.
Utförande
Sittställningen kan vara hellotus (kekka), halv- eller kvartslotus, eller seiza. Gemensamt är dock att knäna ska vara mot golvet, hakan något indragen, ryggen ska vara rak, helst svankad, nacken och ryggen ska vara i rät linje, det ska kännas som om man "bär upp himlavalvet på huvudet". Vidare ska axlarna vara avslappnade, tummarna ska hållas mot varandra utan att tryckas ihop. Buken ska hänga löst utan att dras in. Tungan hålls mot övre tandraden. Blicken ska hållas riktad mot marken ca 1.5 m framför en, med halvslutna ögon. Zazen ska utföras på en kudde, en zafu.
Andningen börjar med ett par andetag genom munnen för att byta luft. Därefter sker både in- och utandningen genom näsan.
Bukandning ska användas, se kapitlet om andning. Efter hand sänker man rytmen till lägre och lägre frekvens, kanske tre in-ut per minut. Slutligen uppnår man ett tillstånd där andningen verkar ha upphört. Denna andning tar lång tid att lära sig.
Sinnesstämningen präglas av munen muso, dvs ett tomt sinne. Man försöker att tänka så lite som möjligt, men är ändå vaken. Eventuella intryck får komma, men man hänger inte upp sig på dem. Man är inte efterforskande eller betraktande, utan mottaglig. Det som dyker upp i huvudet under meditationen låter man passera utan eftertanke. Eventuell koncentration håller man på andningen.
(8)(16)
Kinhin är en gående meditation som används eftersom man inte kan sitta still hur länge som helst under zazen. Man skrider långsamt runt dojon med små steg i takt med andningen. Hållningen och andningen ska vara likadan som i zazen, så att den meditativa stämningen ej bryts.
Mokuso är en kort meditation som används före och efter ett träningspass för att tömma huvudet på tankar och känslor som kan störa och för att förbereda sig för träningen eller vad som kommer efter passet.
När man ska börja med zazen är det viktigt att tänka på följande:
Välj en plats som är lugn, tyst och fri från drag. Tag på bekväma kläder som inte sitter åt eller skaver. Skaffa en kudde som är 2-3 dm hög och ganska hård. Här får man prova sig fram. Börja med att koncentrera dig på sittställningen enligt ovan. Detta tar en bra stund och det kanske räcker för det första passet på ca 10 min. Efter hand kan du sitta längre tid och börja koncentrera dig på andningen. Detta bör räcka till ett antal pass. När andningen börjat fungera kan man övergå till att försöka inta rätt sinnesstämning enligt ovan. Nu kanske man sitter i 20 min, går runt ett varv under kinhin, och sitter 20 min till. Allteftersom man vänjer sig kan man sitta längre och längre.
Svårigheter
För den ovane uppkommer en del naturliga svårigheter:
Smärta i ben, fötter, rygg mm pga sittställningen. Detta övas bort med kortare pass i början och hjälp till korrekt ställning. Kuddens form är viktig.
Svårigheter att sitta still och koncentrera sig pga smärta, se ovan.
Andningen känns otillräcklig: Andas vanligt ett tag. Försök igen med bukandning.
Flackande blick: Detta beror på ändrad medvetandegrad och hållning. Förbättra hållningen.
Dåsighet, sanran: Trötthet eller sömnbrist. Dåsighet ska sovas bort, inte mediteras.
Synvillor: Spärren till det undermedvetna har delvis släppt. Låt passera.
Undanträngda minnen och nedtryckta känslor kommer fram: Som ovan.
Störningar: Återsamla dig snabbt, fastna inte. Varje gång en störning av något slag inträffat så börja om med att justera ställningen och koncentrera dig på andningen igen.
Det är mycket viktigt att inte förvänta sig några snabba eller fantastiska resultat av sin meditation. Utöva inte zazen för att nå specifika resultat utan för sin egen skull. Zazen, liksom budo, tar lång tid att lära sig och ska utövas med stort tålamod och utan uppsatta mål.
(8)
Effekter av zazen:
Genom att utöva zazen öppnas möjligheten att tömma sinnet på onödiga tankar som far omkring samtidigt och därigenom öka mottagligheten för svagare signaler som man annars inte skulle notera alls. På så sätt skärps varseblivningen och ökas intuitionen. Man blir alltså mer mottaglig för omgivningens ljud, lukter, små rörelser, kroppsspråk... Dessutom ökar mottaglighet för signaler från det undermedvetna, vilket kan lösa upp långvariga spänningstillstånd som slukar energi.
Fysiologiska effekter: De inre organen kommer att sjunka till sina naturliga platser tack vare hållningen, och därmed fungera bättre. Bukens organ kommer att masseras av bukandningen och det medför en förbättrad matsmältning, ämnesomsättning och syresättning av hela kroppen. Bukandningen gör också att lungorna ventileras helt.
(2)(3)
Vad är egentligen ki? Alla har hört om det, men ingen vet. Ki är ett begrepp som ofta används för att göra budon mystisk.
Avsnitten markerade med (1) nedan är hämtade ur Stefan Stenudd's "Aikido, den fredliga kampkonsten" (utgiven på Arríba förlag).
Grovt kan ki beskrivas som livsenergi. Inte energi i form av kalorier eller joule, utan den energi man upplever när man känner sig frisk, stark, balanserad, lycklig och upprymd. På engelska ligger ordet spirit nära. (Fighting spirit passar ju bra i budosammanhang). Man kan också likna ki med intentionen eller viljan, medvetenheten, som föregår en aktivitet.
Man kan se fysiska och mentala sidor av ki. Den fysiska tar sig uttryck i hur energin kan tillföras kroppen, kännas lagrad i kroppen och flöda i harmoniska banor vid budoutövande. Den mentala sidan gör sig gällande när man befinner sig i ett balanserat och harmoniskt tillstånd och känner att man kan hantera stress och besvärliga situationer. Ki kan i västerländska termer beskriva fysisk och mental energi och välmående.
Tecknet för ki består av riskorn och ånga: Det kokande riset som är österlandets allra främsta symbol för det livgivande. Ris kan inte ätas utan att först kokas. Först när det givits energi kan det avge energi. Sådan är också ki - rörelse är själva förutsättningen.
Ki måste alltid flöda. Ki är i ständig förändring, liksom livet. Ki är förutsättningen för själva livet.
Samla ki
Ki tillförs kroppen på två sätt: När man föds får man en mängd ki av sina föräldrar. Denna ki, som lagras i njurtrakten, är oersättlig och när den tar slut tar också själva livet slut. Denna ki förbrukar man exempelvis vid sex (som eventuellt ger ki till ett barn, varvid cirkeln sluts). Den andra källan till ki är luften, naturen, maten och andra människor. Denna ki lagras i hara, närmare bestämt i seika tanden, ett område strax under naveln. Denna ki förbrukas ständigt med ens olika aktiviteter.
(1)
Man kan fylla på sin ki genom att andas riktigt, med bukandning. Detta beskrivs i ett eget kapitel. Sömn är ett annat sätt att fylla på sin ki. Att sova i lugn miljö, i en bra säng och med öppet fönster säkerställer en energirik nästa dag. Man kan också ta emot ki från naturen genom att vistas ute, andas frisk luft och få härliga naturupplevelser. Kosten är också viktig. Grönsaker, frukt och friskt vatten innehåller jordisk ki. Ki kan man även få ta emot av andra människor. Vid sk energimassage (en form av shiatzu) ger massören av sin ki genom att andas rätt och massera meridianer och akupressurpunkter. I kamp kan man få ta emot ki (negativt) i form av kiai eller atemi mot ovan nämnda punkter.
Förbruka ki
Ki förbrukas normalt under ens dagliga liv. Vid större kroppsansträngning åtgår mer ki. Mest ki åtgår vid kamp och vid överdrivna känslostormar och känsloutbrott. Den som vill spara sin ki till viktigare tillfällen bör alltså undvika att utsätta sig för starka känslosituationer och framför allt överdrivna skratt-, glädje-, sorg- eller vredesutbrott.
[Bushido!]
Däremot ska man inte gå och undertrycka känslor. I det undermedvetna kan finnas undanträngda problem som likt gruskorn ligger och stör ens sinne. Detta slukar stora mängder ki! Man blir trött utan att veta varför. Dessa omedvetna bekymmer måste komma upp till ytan för att försvinna, annars finns det risk för att man blir allvarligt sjuk. Zazen eller budoträning med mycket urladdning kan frigöra dessa problem
Ki i medicinen
Inom österländsk medicin beskriver ki ett energiflöde i och utanför kroppen. Ki flödar normalt i kroppen längs sk meridianer till de organ som behöver den. Sjukdomar kan bero på att flödet av ki är stört. Om kiflödet störs av en sk blockering i en kroppsdel kommer sjukdom att uppträda i denna kroppsdel och eventuellt flera. Man kan då kureras genom att låta justera sin ki. Med massage (shiatzu), akupunktur eller övningar som tai chi eller qi gong kan man lösa upp blockeringar av kiflödet, och därmed tillfriskna. Inom västerländsk medicin kan man jämföra ki med syre eller nervimpulser och meridianerna med blodådrorna eller nerverna. Jämförelsen är ganska bra, men inte helt rätt. Kins flöde är inte begränsat till kroppens anatomiska kanaler. Ki kan flöda genom fotsulorna, fingertopparna, pannan mm.
Ki i budon
Ki flödar alltid och rör sig längs spiraler och ellipser, likt himlakropparna. Därför accelererar och retarderar ki också. Ki vidgas, samlas, accelereras, retarderas. Ki hör inte bara till människan, utan genomsyrar hela kosmos. Därför ska man sträva efter att låta sin ki harmoniera med kosmos och uppnår därmed universell harmoni. Detta karaktäriserar särskilt aikido (vägen att harmoniera med ki). Budons tekniker ska alltså vara dynamiska, cirkulära, accelererande.
(1)
I sin budoträning kan man med stigande skicklighet lära sig kontrollera sin ki. Detta beror på att man med tiden blir ytterst mottaglig och känslig för sin kropps signaler och att förmågan att styra kroppen ökar. Alla tekniker ska utföras så att ens ki föregår och styr den egentliga handlingen. I budo lär man sig ju också att synkronisera andningen med rörelserna och på så sätt kan man styra sin ki från hara till de aktiva kroppsdelarna och även till motståndaren.
Andningen är grundläggande för själva livet, det vet alla. Men andningen spelar också en central roll i såväl budon som meditationen.
I västvärlden har vi nöjt oss med att konstatera att andningen sköts av det autonoma nervsystemet, dvs att vi andas utan att behöva tänka på det. I östern däremot har andningen fått en viktig roll inom medicinen, filosofin och kampkonsterna. De vet hur mycket andningen betyder för vår prestationsförmåga, hälsa och sinnesstämning och hur man medvetet kan styra sin andning. Egentligen är det ganska självklara saker. Vi västerlänningar kan få aha-upplevelser, som om kunskapen fanns medärvd långt bak nånstans, när vi påminns om följande exempel från vår värld:
* Vi andas ut vid en kraftansträngning (spjutkastarens vrål)
* Vi skriker av smärta (den kraftiga utandningen stärker oss)
* Vi säger: "Tag några djupa andetag" när någon ska lugnas
* Vi suckar djupt när något blir för jobbigt (luftbyte i lungorna för att öka syretillförseln till hjärnan)
* Vi gäspar (luftbyte i lungorna för att bota syrebrist i hjärnan)
Andningen är alltså helt väsentlig för vår hälsa och prestationsförmåga. "Normal" andning för en västerlänning sker genom att bröstkorgen rör sig fram och åter. Detta medför att lungorna bara rör sig delvis och de ventileras alltså inte helt varje andetag. 1/3 - 1/2 av luften i lungorna kommer aldrig att bytas ut, utan man kommer att gå omkring med unken luft i sig. Vårt ideal att inte släppa ut magen, utan hålla den indragen, gör att andningen aldrig blir fullständig. Följden av denna andning, som de flesta av oss helt omedvetet utför, är dåligt syreutbyte som medför ohälsa och minskad psykisk och fysisk prestationsförmåga. Eftersom en relativt liten mängd luft byts i varje andetag kommer andningsfrekvensen att vara hög. Detta påverkar nervsystemet så att man hela tiden befinner sig på en högre stressnivå än nödvändigt.
Den riktiga andningen kallas bukandning. Det går till så att buken pressar diafragman upp och ned och diafragman drar och trycker på lungorna så att de fylls och töms. Därför ska buken inte hållas indragen utan tillåtas att röras fram och åter. Bröstet rör sig däremot inte. Utandningen är längre än inandningen. Mellan in- och utandning och mellan ut- och inandning görs en paus. Andningen ska vara så lugn att den inte hörs och man ska inte märka att luft strömmar ut och in. Bukandning kräver en rak och korrekt hållning för att buken ska kunna röra sig korrekt. Förutom vid zazen och budoutövande bör bukandning användas närhelst man vill behålla lugnet. Efter hand kommer man att bukandas mer och mer för att slutligen göra det alltid.
I och med att större delen av lungorna ventileras kommer syresättningen av kroppen att förbättras och därmed kommer cellerna att bli friskare och skänka utövaren långvarig hälsa. Ökad syresättning av hjärnan gör att man tänker klarare och att depression och slöhet dämpas. Den lugna andningen påverkar också nervsystemet så att sinnet och därmed hela människan blir lugn. Bukandningen masserar också bukens organ, vilket medför att matsmältningsorganens rytmiska rörelse fungerar bättre, enzymer som främjar näringsupptagningen utsöndras och bukens organs syresättning ökar.
Man kan träna bukandning genom att ge akt på bukens rörelse och medvetet styra andningen till en långsam och lugn takt. Detta görs lämpligen under zazen eller ensamma promenader.
(2)(3)(15)
Taoismen är den kinesiska filosofin. Den är besläktad med buddhismen och central i wushun.
Tao är den kinesiska motsvarigheten till japanskans do, även om betydelsen inte är exakt densamma. Taoismen går hand i hand med de kinesiska kampkonsterna wushu och är därför intressant i detta kompendium. Dessutom har taoismen i hög grad påverkat den japanska filosofin och de japanska kampkonsterna.
Taoismen är gammal i Kina. Den viktigaste källan är dokumentet "Tao te ching" (boken om tao och dygden) som nedtecknades av Lao Tzu omkring 500 f kr. Lao Tzu var en mycket vis tänkare och hans namn betyder "den gamle" (underförstått vise).
Det berättas om den gamle och vise Lao Tzu, att han övergav sitt ämbete vid hovet i Chou, ridande på en vattenbuffel. Innan han lämnade riket bönföll gränsvakten honom att nedteckna sina insikter, så att de kunde komma andra tillgodo. Då skrev Lao Tzu ett verk på femtusen tecken om vägen och dygden. Därefter drog han vidare ut ur landet, och inget mer är känt om honom.
Taoismen går i korthet ut på följande:
Tao är vägen som leder dig rätt.
Du kan följa Tao eller inte.
Tao är störst av allt och alltings ursprung.
Tao kan inte och ska inte beskrivas.
Tao är helheten som kan sägas bestå av yin och yang, som är varandras motsatser.
Yin och yang måste vara närvarande i lika delar för att helhet och harmoni ska råda.
Taoismen beskriver hur man ska leva. Hur kungen ska regera sitt rike, hur fursten ska leda och sköta sitt folk och hur ledaren ska leda och värna om sina underlydande. Hur den enkla människan ska leva sitt liv i smått. Taoismen föredrar det mjuka, undfallande, kvinnliga, ödmjuka. Kungen, fursten, ledaren ska alltid i första hand tillse att folket får mat och annan nödtorft innan han ger till sig själv. Han ska ödmjukt hålla sig i bakgrunden när han inte behöver annat.
Människan ska leva i det lilla, arbeta tålmodigt och inte söka äventyr, rikedom eller makt. Det enkla jordbrukslivet hyllas som ideal. För att harmoniera med Tao ska man "icke vara", dvs inte vara tvungen, konstlad eller onaturlig. Genom att följa sina naturliga impulser och frigöra sig från läror och krassa kunskaper uppnår man enhet med Tao.
(5)(11)
[Observera likheten med zenbuddhismen].
Följande avsnitt är hämtat ur Stefan Stenudd's "Tao te ching" (utgiven på Arríba förlag).
Tao te ching består av 81 verser som på ett poetiskt sätt beskriver taoismen. Här följer några typiska verser: [Mina understrykningar]
1.
Den Tao som kan beskrivas är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas är inte det eviga namnet
Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två springer ur samma källa men skiljer i namn
Dessa två är hemligheten, hemligheternas hemlighet, porten till alla under.
22.
Huka dig och du förblir hel, böj dig och du förblir rak
Töm dig och du förblir fylld, slit ut dig och du förblir kry
Den som har ringa ska gagnas, den som har mycket ska förvirras
Därför omfamnar den vise helheten och är ett föredöme för världen
Han framhäver sig inte, därför står han fram
Han rättfärdigar sig inte, därför vördas han
Han skryter inte, därför äras han
Han prisar inte sig själv, därför förblir han
Han tvistar inte med någon, så ingen i världen kan tvista med honom
Därför sade man fordom:
Huka dig och du förblir hel, det är inte tomma ord
Sannerligen, han ska förbli hel.
31.
Vapen är illavarslande verktyg, alla varelser avskyr dem
Envar som följer Tao vill inte veta av dem
I fridsamt leverne ser ädlingen vänster sida som hedersplats
I krigskonsten ser han höger sida som hedersplats
Vapen är illavarslande verktyg, de är inte ädlingens redskap
Han använder dem bara när han inget annat kan
Tysthet och frid är honom kärast, seger är inget skäl för jubel
Den som jublar över seger, han jublar över människodråp
Den som jublar över människodråp kan ej nå sitt mål i världen
Vid glädjestunder är vänster sida hedersplats
Vid sorgestunder är höger sida hedersplats
I hären står generalen till vänster, marskalken till höger
Detta betyder att de tar plats som vid begravningar
När många människor dödas bör de sörjas och begråtas
Den som segrat i strid ska följa begravningens riter.
42.
Tao födde ett
ett födde två
två födde tre
tre födde de tiotusen tingen
De tiotusen tingen bär yin och omfamnar yang
De uppnår harmoni genom att förenas i den flödande andan
Det människor avskyr mest är att vara okunniga, föräldralösa och ovärdiga
Men detta är vad furstar och konungar kallar sig
ty man kan växa av att krympa, och krympa av att växa
Vad andra lär, det lär även jag:
Den våldsamme dör ej en naturlig död
Detta skall vara mitt rättesnöre.
58.
(.............)
Därför är den vise skarp men skär ej
vass men sticker ej
rättfram men kränker ej
lyser men bländar ej
68.
Den bäste soldaten ståtar ej
den bäste kämpen visar ej vrede
den bäste erövraren lierar sig ej
den bäste ledaren visar underdånighet
Detta är känt som dygden att ej sträva
detta är känt som förmågan att hantera människor
detta är som förening med himmelen
Det är forna tiders högsta.
76.
Människan föds mjuk och vek, vid sin död är hon hård och stel
Alla levande växter är böjliga och fyllda av sav
vid son död är de vittrade och torra
Därför hör det hårda och oböjliga döden till
det mjuka och böjliga hör livet till [ju-jutsu !!]
Sålunda ska det härdade vapnet splittras
och det oböjliga trädet brytas
Det hårda och starka ska vara underlägset
det mjuka och veka ska vara överlägset.
Mer om yin och yang
För att åstadkomma helhet och harmoni krävs balans mellan motsatserna. Dessa symboliseras av yin och yang:
Detta ska inte tolkas som att kvinnor är kalla och våta! Egenskaperna hör endast ihop i paren för sig. Det finns många exempel på hur yin och yang kompletterar, eller borde komplettera varandra:
* Som person bör man kunna vara både mjuk och hård i sin karaktär.
* Varje människa bör bejaka både sina manliga och kvinnliga egenskaper.
* Ett barn behöver både en manlig och kvinnlig förebild (6)
* I budo bör mjuka och hårda tekniker kombineras.
* I naturen är årstiderna, med vinter och sommar, nödvändiga för själva livet.
* Om man arbetar som t ex ingenjör bör man även ägna sig åt konst eller musik
Listan kan göras lång....
Tecknet för yin och yang avgränsas av den harmoniska cirkeln som symboliserar helheten, tao. Tao består av lika delar yin (svart) och yang (vitt) som går in i varandra på ett harmoniskt sätt. Inuti yang, på den kraftigaste delen, finns en liten del yin. Det visar att när yang är som starkast måste yin vara närvarande. Och omvänt. Teorin om yin och yang, harmonin mellan motsatserna, är bra att fundera över. Det kan ge svar på en hel del funderingar.
(1)
Yin och yang hos människan
Liksom allting i naturen, kan människan delas in i yin och yang på olika sett. Som bekant har vi två hjärnhalvor, vänster och höger. Vänster hjärnhalva styr höger kroppshalva och står för språk, logiskt resonemang, vetenskap och direkt agerande. Alltså yang. Höger hjärnhalva styr vänster kroppshalva och står för konstnärlighet, intuition, insikt och betänksamhet. Alltså yin. Olika människor har olika mycket dominerande hjärnhalvor, vilket visar sig i deras egenskaper. En del har starka yin- och andra starka yangegenskaper. Hur som helst så behövs ju både yin och yang, höger och vänster hjärnhalva och alla de nämnda egenskaperna. Observera de små cirklarna av motsatsen som finns i symbolen för yin och yang: Båda delarna måste vara närvarande. Det är propotionerna som skiljer sig åt.
[Exempel ur budon: Du kanske helst står i vänster gard och blockerar (tar om hand, omfamnar: yin) med vänster hand och kontrar (beslutsamt, handlingskraftigt: yang) med höger hand, om du är ögerhänt.]
[Kvinnor kanske har en dominerande höger hjärnhalva, med ett starkare sinne för dess egenskaper, och omvänt för män. Detta har man börjat bevisa genom att mäta aktiviteten i olika delar av hjärnan under lösandet av olika uppgifter för kvinnor och män. Skillnaden mellan mäns och kvinnors egenskaper är ju inte helt okänd, och detta kan kanske förklaras med teorin om yin och yang. Män och kvinnor har dock inte helt renodlade yang- respektive yin-egenskaper. Jag tror också att vänsterhänta har mer dominerande yin-egenskaper, exempelvis konstnärlighet. Det rimmar väl med höger hjärnhalvas egenskaper].
Kroppen kan också delas in i framsida (yin) och baksida (yang). På framsidan sitter de ömtåliga och mjuka delarna (ansikte, hals, hjärta, ytliga stora blodkärl, mellangärde, mjälte, könsorgan) och man kan se att en person som blir misshandlad omedvetet lägger sig i fosterställning. Det undermedvetna vet att yin-delarna ska skyddas.
Detta avslutande stycke är en diskussion som grundar sig på kunskaper om människans utveckling och mina egna observationer och slutsatser om vår livssituation.
För 40.000 år sedan uppträdde den "moderna" människan homo sapiens i Europa. Mest känd är den som Cro Magnon efter fyndplatsen. Denna människa var anatomiskt och intellektuellt identisk med oss. Den utvecklade också konsten och språket, som var den avgörande skillnaden mellan Cro Magnon och tidigare arter. Sedan dess har människan inte utvecklats till någon nyare art.
Större delen av denna långa tid har människan levt nära naturen och i harmoni med den. Den lärde sig att respektera naturen, ransonera med dess tillgångar och dyrka dess väsen. Dagarna åtgick till jakt, insamling av mat, matlagning, men också konst och musik. Den hade färre (men svårare) problem än vi: Att skaffa mat och skydda sig mot kyla och vilda djur. Kamp eller flykt. Till denna tillvaro är människan bäst lämpad. Utan armbandsklocka.
(4)
Så levde man alltså i nästan 40.000 år, men så hände något: De senaste 2000 åren har vi börjat klumpa ihop oss i städer, handla med pengar, administrera, arbeta åt andra osv. Och mer: De senaste 200 åren har industrialismen gjort att man ska gå i skolan under hela sin barndom, gå upp i ottan och arbeta åt andra varje dag resten av livet, tills pensionen kommer med guldklocka och en klapp på axeln som tack för en livstids löneslaveri. Vi har lärt oss att fjärma oss från naturen, bo i täta hus, matas med information varje dag, fylla dagen med pseudoaktiviteter, allt styrt av klockorna som finns överallt. Vi har själva skapat en konstgjord miljö som vi inte på långt när hunnit anpassa oss till.
Tror någon att vår art har förändrats och anpassats till denna märkliga tillvaro under 0.5% av den tid människan funnits?
När en nutidsmänniska utsätts för stress i form av ekonomiska problem, tidspress, relationsproblem i en konstlad miljö, för höga krav, konflikt karriär/familj mm, reagerar vi som den grottmänniska vi fortfarande är: Uppdragna axlar, sammanbitna tänder, sänkt haka, spänd nacke mm (känns igen, eller hur?). Detta är förberedelser för kamp eller flykt! Men det går inte att slåss mot eller fly ifrån problemen ovan! I stället går vi större delen av vårt liv med denna kroniska spänningsvärk, och flertalet av oss får aldrig veta varför!
Vad har detta med budo och filosofi att göra? För min egen del är budo ett fantastiskt verktyg att hantera problemen ovan. Genom att träna budo regelbundet återvänder jag till stenåldersstadiet och kan där avreagera mig kraftigt (men kontrollerat) på det sätt som ligger vårt ursprung närmast, nämligen kamp eller flykt.
Filosofi då? Filosofi är ju människans funderingar på dom viktiga livsfrågorna: Varifrån kommer vi? Vad är meningen med vår tillvaro? Vad är verkligt, vad är bara sinnesintryck? Hur ska man leva?
Ska vi fortsätta leva som robotar i en konstgjord miljö styrda av klockan?
Ska vi kanske leva i harmoni med naturen utan tids- och prestationspress?
Kan budon med dess filosofi vara en väg till ett bättre sätt att leva?
En introduktion till Budons filosofi
Erik Grönberg
FÖRORD
Med tiden har jag mer och mer blivit intresserad av den filosofiska delen av budo. Efter tusentals slag, kast och fasthållningar har jag beklagat att det oftast bara är den tekniska halvan av budon som trängt igenom till västvärlden. Jag har därför sökt i en mängd böcker, lyssnat på några av de få visa män i Sverige som är kunniga i ämnet och dragit paralleller ur mitt eget och andras liv. För att samla dessa fakta och funderingar har jag börjat skriva ihop detta kompendium åt mig själv. I takt med arbetet har jag emellertid upptäckt att många av mina vänner och elever också är intresserade av budons djupare mening. Därför delar jag gärna med mig. Kanske kan det leda till att fler blir hela budokas.Jag vill passa på att tacka alla som hjälpt och stimulerat mig under detta arbete. Det gäller framför allt ett flertal budoutövare som instruerat och/eller influerat mig: Emil Enqvist, Jonas Wallenberg, Jonas Lindström, Leif Malmenlid, Nina Svedlund och särskilt Lars Lindgren, som hjälpt mig med bra feedback på innehållet.
Stefan Stenudd, Roy Andersson, Jan Eriksson, Leif Larsson, Johan Frendin, Jonas Hartelius och så framför alla andra Ingemar Sköld, som varit min personliga sporre och föredöme under min tekniska och mentala utveckling.
Linköping i mars 1996,
Erik Grönberg
INTRODUKTION
Fler och fler västerlänningar söker efter en livsåskådning för att ge en inre ro i vårt jäktade och kravfyllda samhälle, som mestadels bara tillför oss materiella ting. Vår statsreligion, kristendomen, har minskat i betydelse. Nutidens vetenskapliga samhälle och skolutbildning gör att de flesta ifrågasätter de religioner som åberopar en gud och de fenomen som är ovetenskapliga. Å andra sidan huserar den sk "New Age", där yoga, UFO, buddhism, astrologi, shamanism, tarot och andra hippieaktiviteter blandats. Detta vittnar om ett behov av ett ökat andligt liv i ett rationaliserat samhälle.Detta kompendium handlar om de filosofier som är kopplade till de asiatiska kampkonsterna, huvudsakligen om zenbuddhismen; dess ursprung och utövande. Zenbuddhismen handlar om att komma till insikt om sig själv och världen, genom meditation och självdisciplin, genom att leva rätt, koncentrerat på här och nu. Kanske kan zenbuddhismen fylla ett behov av ökad andlighet i vårt moderna och rationella samhälle. Zenbuddhismen är ett beprövat och stabilt tankesystem som kan vara ett bättre alternativ än ovan nämnda trend.
Jag har försökt att presentera ämnena så objektivt som möjligt. De principer och "sanningar" som presenteras ska tolkas i sitt sammanhang och inte ses som allmängiltiga. Mina egna kommentarer är markerade med [hakparanteser].
INNEHÅLL
Buddhismens utveckling och naturZen - ett sinnestillstånd
Kopplingen mellan zen och kampkonsterna
Do - vägen
Bushido - krigarens väg
Kongo zen - zen i praktiken
Zazen - sittande meditation
Ki - den mystiska kraften
Andningen
Taoismen - Kinas väg
Grottmänniskans huvudvärk
Referensförteckning
Ordlista
BUDDHISMENS UTVECKLING OCH NATUR
InnehållBuddhismen är en filosofi som starkt präglar Asien idag och är en viktig ingrediens i de österländska religionerna och kampkonsterna.
Inledning
Buddhismen härstammar från Indien och Buddha, som från hinduismen skapade buddhismen utifrån sina erfarenheter och insikter. Buddhismen anses av många som det mest upphöjda tankesystemet. I motsats till andra stora religioner avstår buddhismen från tanken på det överjordiska och drar framför allt upp riktlinjer för ett meningsfullt liv. Genom askes och nekande av ägodelar, dvs att leva som munk, fokuseras tänkandet på det viktiga i livet. En buddhist tänker positivt, är lugn, trygg och medlidande. Central i buddhismen är karmalagen vilket betyder att vi återföds och vår situation i detta liv är resultatet av gärningar i våra tidigare liv. En viktig del av buddhismen handlar om att livet är ett lidande och att detta kan stoppas genom att avbryta återfödandet och uppgå i nirvana. Buddhismen är i våra dagar den dominerande religionen i Burma, Thailand, Kampuchea, Laos och Sri-Lanka och utövar ett starkt inflytande i andra delar av Asien. Dessutom blev det den avgörande kulturella faktorn i Japan.
(9)
Ursprunget
Buddhismens ursprung är den store religiöse ledaren Siddharta Gautama som levde på 500-talet f kr i nuvarande Nepal. Han kallas Buddha (den upplyste) av anhängarna. Intressant är att Kung Fu Tzu (Konfucius på latin) och Lao Tzu i Kina, profeterna i Israel och vissa filosofer i Grekland verkade under samma tid.
(9)
Buddha föddes i Kapilavastu, nära gränsen till Nepal. Hans far var furste och Buddha blev prins. Vid födseln spåddes att han skulle bli en stor man som kunde bli kejsare eller en vis man. Buddha växte upp i skyddad lyx och furstlig glans i sin fars palats. Vid 29 års ålder insåg han hur tomt hans liv varit tills dess och lämnade palatset. Han frånsade sig värdsliga ting och gav sig ut för att söka frid och upplysning och för att slippa ut ur återfödelsens kretslopp. Under några år ägnade han sig åt yoga och ett asketiskt leverne. Detta gav dock inte de resultat han sökt, utan han slog istället in på en medelväg mellan späkelse och sitt tidigare liv. Han satte sig under Bodhiträdet och lovade stanna där under meditation tills upplysningen nådde honom. Han intog med tiden högre och högre grader av medvetande och efter 49 dagar uppnådde han upplysningen han sökt och därefter kallades han Buddha.
(5)
Efter att ha nått upplysningen gav han sig iväg till en park i staden Benares där han började predika om livets mening. Han fortsatte att vandra runt i Indien i 45 år och predikade och vann anhängare. En känd predikan är eldspredikan där han liknade livet vid en eld som aldrig slocknar eftersom den får sitt bränsle av de tre grundfelen begär, hat och förblindelse. Befriar man sig från dessa blir man förlöst, befriad från livets lidande. I Indien var hinduismen den gällande religionen, men Buddha utmanade prästerskapets auktoritet, förnekade Vedaversernas betydelse och offerkulten som är knuten till dessa. Dessutom öppnade han sin religion för alla, oavsett kasttillhörighet. På så sätt var buddhismen född.
(5)
Buddhismens natur
Inom Buddhismen skiljer man mellan två stora riktningar:
Hinayana (Sri Lanka, Thailand, Cambodja, Burma och Laos ) och
Mahayana (Kina, Japan, Taiwan, Tibet, Nepal, Mongoliet, Korea, Vietnam och Indien).
Hinayana, "den lilla vagnen" (som man är ensam i), lägger vikten vid askes och frälsning genom enskilt föredöme. Mahayana, "den stora vagnen" (som man är flera i), förkunnar frälsning genom tro och goda gärningar i gemenskap med andra. Med frälsning avses att uppnå nirvana (satori på japanska), dvs fullständig insikt om verkligheten och ett intuitivt sinne fritt från störande tankar.
Kärnan i buddhismen kan beskrivas av de fyra heliga sanningarna:
- Livet är ett lidande, från födsel till död och åter igen i nästa liv
- Allt lidande beror på hat, begär och förblindelse (okunskap om verkligheten)
- Lidandet kan stoppas genom att besegra hatet, begäret och förblindelsen
- Vägen till lidandets slut är de åtta reglerna rätt insikt, rätt intentioner, rätt tal, rätt handling, rätt leverne, rätt uppsåt, rätt sinnelag och rätt meditation
(5)(9)
Karmalagen
Karma består av en persons handlingar och dessas etiska konsekvenser. Människans handlingar leder till återfödelse, varvid goda gärningar belönas och onda straffas. Man återföds till den tillvaro man förtjänat i det förra livet. Man kan alltså återfödas som människa i olika kaster eller tom som ett djur. Därmed finns ingen njutning eller lidande som inte förtjänats, utan snarare råder en universell rättvisa. Denna styrs av en slags naturliga moralregler.
(5)
Nirvana
Det slutliga målet på en buddhists väg är att förlösas från fenomenvärldens kretslopp, återfödelsen, med dess lidande. Att uppnå detta mål är att uppnå nirvana, ett upplyst tillstånd där hatets, begärets och förblindelsens eld har kvävts. Nirvana är ett odefinierbart tillstånd av medvetenhet. Den som inte lyckas uppnå nirvana har alltid möjlighet att förbättra sin tillvaro i nästa liv genom att leva rätt i detta.
(5)
Ont och gott
[Man kan kortfattat beskriva buddhismens "gott" och "rätt" som medlidande, insikt och osjälviskhet. "Ont" eller "fel" är hat, begär, förblindelse och egoism.]
ZEN - ETT SINNESTILLSTÅND
InnehållDetta kapitel försöker att reda ut begreppet zen - ett tillstånd av uppfyllelse eller icke-tänkande.
Inledning
Zen kommer från det indiska ordet dhyana, på kinesiska chan. I Indien återfinns ordet redan i de gamla vedaverserna med betydelsen religiös meditation. Zen är tillståndet av total uppfyllelse i det man gör, på västspråk ungefär "flow". Zen kan uppnås genom långvarig meditation, eller genom att utöva en konst med total hängivelse och under lång tid. Målet är ett sinne som uppfattar omgivningen utan att förvränga bilden med tidigare erfarenheter eller förutfattade meningar. Ett sinne som arbetar spontant, intuitivt och utan att begränsas av medvetet tänkande.
Zenbuddhismen [buddhism med zen som viktig beståndsdel] utvecklades i Kina och senare i Japan som en förening mellan Mahayana-buddhism, med dhyana-meditation, och den kinesiska taoismen (beskrivs i eget kapitel). Zen är grovt uttryckt ett ord för meditation, men inte den passiva eller statiska typen som ordet meditation ibland avser. Zenbuddhismen betonar särskilt Buddhas medvetande som är fritt från förutfattade meningar om jaget och omgivningen. Tingen och naturen existerar endast i förhållande till varandra och kan inte definieras eller klassifiseras exakt. Det gäller att se tingen utan att försöka förstå eller analysera dem helt och fullt. I detta tillstånd rör sig tanken fritt, men lämnar inga spår.
(5)
Enligt legenden var det Bodhidharma (Daruma på japanska, uttalas Dar´ma, Tamo på kinesiska) som förde zenbuddhismen till Kina på 500-talet e kr. Buddhismen fanns visserligen i Kina tidigare, men Bodhidharmas zenbuddhism passade de positiva och realistiska kineserna bättre. Under 600-800-talet utvecklades zenbuddhismen i Kina till flera olika stilar och skolor.
(5)(9)
De olika grenarna av zenbuddhismen fördes till Japan av Japaner som studerat i Kina och tog med sig böcker och skrifter tillbaka. Först var Dosho (629-700 e kr), som lär ha byggt ett zentempel i Nara. Buddhistmunken Eisai introducerade Rinzai zen 1191, och Dogen introducerade Soto zen 1227. Soto lägger vikten vid zazen, den sittande meditationen. Rinzai betonar metoderna mondo och koan. Så småningom växte flera skolor upp, som t ex Obaku och Fuke.
(5)
Utövandet
Zenbuddhismen utövas aktivt i klostren. Munkarna har rakat hår och är iklädda den typiska munkkåpan. Munken har inga ägodelar förutom kåpan och kanske några matattiraljer. En typisk dag börjar med tidigt uppstigande och zazen. Därefter följer en enkel frukost och därefter mera zazen. Därpå följer det dagliga arbetet, samu, som kan vara städning, trädgårdsarbete eller köksarbete. Dagen förlöper med zazen, samu och måltider och tidigt sänggående. Även lekmän kan gå i kloster en begränsad tid. I utövandet av zen ingår konst och utövande av olika hantverk. Här ingår målning, kalligrafi, trädgårdsarbete, arkitektur och teceremoni. Dessa ska utövas rigoröst och under total koncentration, vilket leder till uppgående i zen.
(5)
Förklaringar
En koan är en paradoxal gåta som mästaren ger eleven. Frågan är vardagsnära men olöslig med förnuftet. Meningen är att motarbeta ett alltför teoretiskt intellekt. Snarare ska ett intuitivt tänkande främjas. Tillvaron är inte alltid det vi tror oss veta. Dessutom ska man lära sig att uppskatta nära och vardagliga ting. Exempel på koaner är:
- Hur låter det när man klappar i en hand?
- Hur öppnar man en grindlös grind?
- Hur såg ditt ansikte ut innan dina föräldrar föddes?
Man kan säga att koanens syfte är att bryta ned intellektet. Efter sådan träning kommer man att betrakta all information annorlunda än med den vanliga strävan att förstå och definiera allting. När eleven efter mycket begrundande kommer tillbaka till mästaren för att ge svaret på koanen, ska mästaren bedöma det. Det är inte svarets sakinnehåll som är det viktigaste, utan elevens insikt och mening med svaret. Mästarens bedömning av svaret ska sedan hjälpa eleven på vägen mot upplysning, satori.
(14)
Mondo är en dialog mellan mästaren och hans elev. Eleven ställer frågor om något han länge funderat över och mästaren ger gåtfulla svar. Likt koanerna går mästaren utanför logikens gränser för att lära eleven tänka utanför det strikt logiska.
(14)
[Dessa metoder kan leda till att man kommer i kontakt med och övar upp de intuitiva och ofta outforskade delarna av sitt sinne. Detta skulle främja den mentala hållningen så att koncentrationen så småningom flyttas från det strikt logiska (hjärnan) till det mer intuitiva och icke-tänkande, "att bara vara" (ens centrum)].
Zazen är zenbuddhismens meditation. Denna sittande meditation är det äldsta och viktigaste sättet att utöva zenbuddhism. Zazen utövades från första början i Indien. Se kapitlet om zazen.
Sutra är buddhistiska skrifter som reciteras av zenutövaren. Detta görs sjungande och tillsammans med bestämda kroppsrörelser för att man ska försättas i ett meditativt tillstånd. Sutra sjungs i grupp och ackompanjerat av en dov trumma. Detta gör att man kommer i harmoni med omgivningen och övriga i gruppen och tillsammans uppnår en förhöjd medvetandegrad.
(14)
Zens natur
Utmärkande för zens hållning är att tanke och handling är ett. Då finns ingen plats för något distanserat reflekterande, ty det förutsätter att man för en stund ställer sig som åskådare och betraktar situationen utifrån. Enheten hos tanke och handling och den åtföljande koncentrationen betecknas joriki. Efter att man varit helt uppe i, och löst sin uppgift ( t ex kamp) släpper koncentrationen och man har ingen klar minnesbild av vad som hänt. Denna hållning kan man uppleva även utanför zenövningar, t ex då man vid enstaka tillfällen lyckas gå upp fullständigt i sin verksamhet. Zen är också ett sätt att leva sitt liv, med principen "att leva koncentrerat i nuet". En zenutövare lever genom att helt och fullt göra det man gör. Mest renodlad är den hållningen vid zazen, då man bara är, utan att reflektera över något. Zen kan och bör genomsyra allt handlande i vardagslivet.
(8)
En person som låter zen genomsyra sin livshållning får också en andlig resning som andra människor noterar. Någon har sagt att en sann zenutövare är "en ytterst fin typ, självständig, humoristisk, ren, ordningssam till det yttersta, energisk men ojäktad, och hård som spik utan att sakna engagerad estetisk känsla. Det allmänna intrycket av dessa människor är att de har samma slags balans som Daruma-dockan, de är inte stela, men ingen kan slå ned dem".
Tydligare än så kan man väl inte uttrycka hur en människa, och särskilt en budoka, borde vara.
(8)
KOPPLINGEN MELLAN ZEN OCH KAMPKONSTERNA
Innehåll
Med några resonemang och citat ska vi försöka finna sambandet mellan budon och dess filosofi, framför allt zenbuddhismen.
Den fridfulla Buddhismen kan tyckas oförenlig med kampkonsterna, men Buddhas lära betonar både styrka och kärlek för att kunna förbättra världen. Den som vänder andra kinden till kan inte hindra onda människors handlingar. Troligen fanns det en form av kampmetod i Indien redan på Buddhas tid.
(9)
I Shaolintemplet i Kina utövades chuan fa (knytnävens metod, "boxning") i kombination med meditation för att stärka kroppen och vara ett självförsvar. Chuan fa utövades också som en asketisk övning och för att förena kropp och själ. Den långvariga meditationen försvagade kroppen och kampträningen hade till uppgift att förhindrad detta. I kongo zen betonas kärlek i kombination med kraft, och i t ex shorinji kempo understryks att använda sin förmåga för att ställa tillrätta och sprida sunt förnuft.
(9)
Kopplingen mellan zen och kampkonsterna syns också på det sätt som budo fick sin form i Japan. Under samurajernas tid utövades jujutsu, kenjutsu, aikijutsu osv. När krigen upphörde försvann den rent krigiska betydelsen (jutsu: teknik eller konst för strid) och arterna utövades istället som självändamål. Genom absolut fulländning av teknikerna uppnås zen. På så sätt blev -jutsu till -do; vägen till zen. Alltså bildades judo, kendo, aikido osv med samma dignitet som chado (teceremonins väg) eller shodo (kalligrafins väg). Budo är alltså en väg till zen, det intuitiva handlandet, sinnesfriden och insikten. Bujutsu däremot är träningen för att vinna i en kamp. Bu betyder kamp, strid, men tecknet för bu kan också tolkas "att hejda kampen"! [Se där, vår uppgift som budokas!]
(15)
För en budoka kan zen medföra viktiga lärdomar och färdigheter, bl a koncentrationsförmåga, själsjämvikt och ödmjukhet. Vidare kan han eller hon börja förstå sig själv och sina reaktioner till motståndaren. Zen kan därmed balansera de tendenser till aggressivitet som eventuellt kan vara motivationen till att söka sig till kampsporter.
Genom långvarig kampkonstträning kan människan på ett positivt sätt påverka sin personlighet. Därmed kan man tjäna mänskligheten genom att skapa frid i sitt sinne och sprida detta till sin omgivning. Samtidigt har man den fysiska förmågan att stå för sina åsikter och ingripa mot våldshandlingar.
(9)
[En annan gemensam faktor mellan buddhismen och kampkonsterna är disciplinen. Strängt religiöst utövande kräver en sträng självdisciplin för att kunna tvinga sig till långvarig meditation, enkel mat, kort sömn och att avstå från det sinnliga. Detsamma gäller budoträningen. För att uppnå hög skicklighet krävs hård och regelbunden träning, rätt kost och ofta att avstå från andra sociala aktiviteter. I dojon krävs disciplin för att teknikträningen inte ska ge upphov till skador. Utövande av zenbuddhism eller budo kräver alltså en stark självdisciplin som präglar en god människa.]
Ytterligare en likhet finns i den personliga insatsen. Hur länge måste man utöva budo eller zen? Ingetdera är någon kurs. Man måste utöva budo eller zen hela livet! Även om man av olika skäl tvingas sluta med själva teknikträningen förblir man alltid en budoka i tanke och handling.
Ett av målen med budoträning, intuitivt handlande, märker man tydligt efter ett antal år av ihärdig träning.När man utför teknikerna spontant, utan minsta tanke eller resonemang, har man uppnått hishiryo. Samma tillstånd råder under långvarig zazen. Här är det slutgiltiga sambandet mellan zen och kampkonsterna.
(15)
Nedan följer några citat som ytterligare belyser sambandet mellan buddhismen och budo. De är hämtade ur boken "Zen och kampkonsterna" av Taisen Deshimaru, en berömd svärdsmästare och zenutövare, nu aktiv som zenlärare i Paris:
"Målet med budo är att öva upp individen i spontan och intuitiv handling och inte, som många felaktigt tror, att skaffa sig en så fullkomlig teknik som möjligt."
"Hur många år måste jag öva zazen? - Tills du dör!"
"Intuition och handling måste bryta fram samtidigt."
"I våra dagar vill alla spara energi och därigenom lever man bara till hälften. Man är alltid halvvägs, aldrig fullt och helt engagerad. Folk lever bara ett halvt liv, de är ljumma som badvatten. Man måste lära sig att gripa sig an livet med beslutsamhet."
"Vi måste skapa vårt eget liv, befria oss från allt onödigt och bara vara uppmärksamma på vad som sker här och nu."
"Det är svårt att rangordna shin (psyket), waza (tekniken) och tai (kroppen). De måste bli ett, får inte vara skilda åt. Det är genom deras fullkomliga enhet som rätt handling uppstår."
"Man behöver inte träna detta [koncentration] något speciellt; det som betyder något är kraften i er koncentration. Muskelspänningen och det tekniska kunnandet måste kanaliseras genom vaksamhet och intuition. Mentalt är du då tom, ku, och har inga blottor. Detta är zen."
[Vi börjar nu närma oss kärnan. Här kommer fler citat från samma källa:]
"Sport är bara ett sätt att roa sig. Det är därför man bör återge kampkonsterna sin ursprungliga dimension. I zens och budons anda blir vardagslivet till en kampträning. Man måste vara medveten i varje ögonblick, både när man stiger upp på morgonen och när man arbetar, äter och går och lägger sig."
"Man måste koncentrera sig på här och nu, inte tänka på att spara energi. Kroppen rör sig naturligt, automatiskt, omedvetet utan att det personliga medvetandet blandar sig i. Ty om vi börjar resonera, blir våra handlingar långsamma och tvekande. Det uppstår frågor, man blir psykiskt trött, medvetandet fladdrar som en ljuslåga för vinden."
[Bättre än så här blir det väl knappast. Eller? Förbered dig på nästa underbara stycke:]
"För att lära känna sig själv är det mycket viktigt att ge akt på sitt beteende. Beteendet påverkar tänkandet. Rätt beteende leder till rätt tänkande: Vår attityd här och nu påverkar hela vår miljö: ord, handlingar, hållning, rörelser, allt detta inverkar på det som händer omkring och i oss. Det vi gör måste göras rätt varje ögonblick, varje dag. Beteendet i dojon kommer att återverka på vårt dagliga liv. Varje rörelse är viktig. Hur vi äter, klär oss, tvättar oss, går på toaletten. Hur vi håller ordning på våra saker [i dojon?], hur vi uppträder mot andra, familjen, hustrun eller mannen, hur vi arbetar - hur vi är helt och fullt in i minsta rörelse. Man får inte drömma bort sitt liv! Man måste vara med fullständigt i allt man gör. Detta är träning i kata. Det är vad zen och budo syftar till, de är i sanning skolor i gott uppförande. Detta har ingenting att göra med fantasier som omformar världen, något som förekommer i många religioner. Man ska leva livet med sin egen kropp. Och koncentrera sig på varje rörelse."
[Hepp!]
DO - VÄGEN
InnehållBu-do, ju-do, ken-do... do är vägen, brukar vi säga. En förklaring kan vara på sin plats.
Avsnitten markerade med (1) nedan är hämtade ur Stefan Stenudd's "Aikido, den fredliga kampkonsten" (utgiven på Arríba förlag).
Tecknet för do är sammansatt av ett huvud och ett hejdat steg. Någon hejdar sig mitt i ett steg för att se i vilken riktning han ska fortsätta. Så stannar man upp i sin språngmarsch genom livet, undrande över vilken som är den bästa riktningen. Vi behöver kanske inte något tydligt utstakat mål, men vi måste ha en riktning för att kunna röra oss och överhuvud taget nå någonstans alls i livet. Framför allt handlar det om den andliga resans väg - mot upplysning, fullkomlighet eller vilket mål man nu satt upp.
(1)
"Målet är ingenting, vägen är allt" sjunger Robert Broberg. Vad finns att tillägga?
I budo är hela hemligheten just denna. Vägen vi valt, kampens väg till zen, innebär att utöva budo, inte att nå ett mål. I praktiken är det träning, träning och åter träning. Visst har vi delmål, milstolpar, i form av graderingar och tävlingar. Men dagen efter, vad gör vi då? Jo, fortsätter träna. Och precis varje teknik ska utföras med total hängivelse, som om det var dagens enda teknik. Och nästa likaså.
(1)
Eleven som tränar kyudo (bågskytte) ska bara ha en pil i sitt koger, för att han ska koncentrera sig fullt ut på detta skottet och inte tänka på nästa.
Alla japanska -do har samma natur.
Shodo, kalligrafins väg, är vägen till zen genom att måla skrivtecken. Man målar ett tecken med fullständig uppfylldhet, utan att ha en tanke på nästa. Sen målar man ett nytt tecken, med precis samma koncentration, och det förra är glömt. Och så nästa...
(1)
BUSHIDO - KRIGARENS VÄG
InnehållBushido var det andliga och moraliska rättesnöret för samurajerna i det gamla Japan.
För att samurajerna skulle kunna tjäna sina herrar med trohet intill döden i sitt blodiga hantverk fordrades ett oerhört mod och självförtroende. Därför uppfostrades tidigt samurajerna enligt bushido för att utveckla det nödvändiga självförtroendet och orubbliga lugnet. Samurajen måste vara beredd att dö i vilket ögonblick som helst, och var därför tvungen att leva fullt ut, här och nu. Bushido innebar också en uppfostran till ett värdigt beteende utanför stridsfältet. Detta krävdes för att samurajerna, som var effektiva stridsmaskiner, skulle kunna fungera som vanliga människor under tider av lugn. Annars fanns risken att de löpte amok med t ex plundring eller privata uppgörelser. Hederskodex liknande bushido har funnits i många kulturer som präglats av krig och krigarklasser. Närvaron av vapen och krigare kräver stränga regler för att samhället ska fungera. Jämför med begrepp som "ridderlighet" eller "en officer och gentleman".
(3)
| Följande sju principer präglar bushido: | ||
| 1) Gi: | Rätt beslut. Klokhet, rättrådighet. | |
| 2) Jo: | Mod, intill heroism. Samurajen i strid. | [Nutidsmänniskan som ingriper mot övergrepp] |
| 3) Jin: | Människokärlek. Välvilja gentemot alla. | [Att inte använda övervåld i självförsvar] |
| 4) Rei: | Rätt beteende. Etikett, kata. | [Slarv med städning och kläder ger ett missnöjt inre] |
| 5) Makotu: | Total uppriktighet. Att aldrig ljuga, att rakryggad ta konsekvenserna av ett misstag. | |
| 6) Meio: | Heder och ära. Att sätta en ära i sitt arbete och sitt liv. | [Om inte, ändra livsföring!] |
| 7) Chugi: | Lojalitet, mot sin shogun | [tränare eller arbetsgivare] |
Reglerna gällde samurajerna, men kan enkelt överföras till den moderna människan. Bushido bygger på personlig självständighet och kraftfullt handlande. Genom att agera rättrådigt, ärligt och rakryggat vinner man omgivningens respekt och kan därmed påverka den till det bättre. Däremot eftersträvas inte ovillkorlig popularitet hos alla. I bushido ingår också förmågan att alltid andas rätt, med hara, använda ögonens makt, behålla lugnet och känna sin ki.
(Se respektive kapitel)
För att uppnå bushidos ideal krävs en hel del träning. Denna består framför allt av att övervinna personliga motståndsakter, dvs att tvinga sig till att göra sådant som man annars drar sig för att göra. Dessa övningar, som ska trappas upp under lång tid i lämplig svårighetsstegring, leder till ett ökat självförtroende. Övningarna är dock inte självändamål, utan metoder att öka sitt självförtroende och sin självständighet.
Fysiskt;
genom att med beslutsamhet utföra hårda träningspass med förutbestämda mål (t ex ett bestämt antal km, armhävningar, kata osv).
Psykiskt;
genom att begära löneförhöjning, ringa ett besvärligt telefonsamtal, stiga upp tidigt en ledig dag, tvinga sig till äventyr man är rädd för mm. Om man normalt är i ständigt behov av samvaro och gillande av andra kan man öva upp sin självständighet genom att medvetet undvika socialt umgänge, som inte har något annat syfte än just umgänge, att inte kallprata, inte skvallra, inte få omotiverade känsloutbrott, inte alltid besvära andra med sina problem osv. (Gör ett experiment: Vänta med att beklaga dig tills någon ber dig berätta om dina bekymmer. Du kommer att bli förvånad över hur sällan någon är intresserad). Dessutom kan man prova att t ex gå ensam på en konsert, bio ed utan att först fråga om någon vill gå med. Och sedan behålla upplevelsen för sig själv. Ovanstående innebär inte att man är en vresig eller asocial person:
Bushido förespråkar att man är positiv och kan umgås, men inte genom att berätta oavbrutet om sina bedrifter eller bekymmer.
Bushido är en kraftfull metod för att öka sin psykiska styrka. Kanske kan samurajernas behov av styrka och mod på slagfältet tyckas onödigt, men dagens stressade och kravfyllda samhälle kan vara så krävande att man blir sjuk i en svag själ. Bushido hjälper en att motstå dessa påfrestningar. Dessutom gör ett korrekt uppträdande mot andra att man undviker situationer som sårar eller förnedrar.
(3)
KONGO ZEN - ZEN I PRAKTIKEN
InnehållKongo zen är en särskild, ung, gren av zenbuddhismen som finns i Japan. Den tas upp här därför att den är intimt kopplad till en speciell kampkonst och på ett mycket tydligt sätt visar vad zen tillsammans med budo innebär.
Kampkonsten i fråga är Shorinji kempo (SK) (på kinesiska Shaolin-su chuan-fa) som betyder "Shaolintemplets knytnäve-metod". SK är enkelt uttryckt en nyskapad form av dels olika wushu-stilar (därav Shaolin) och tekniker från Hakko-ryu ju-jutsu. SK skapades av japanen So Doshin i slutet av 1940-talet som ett sätt att hjälpa landet undan moraliskt förfall. Syftet var inte att lära ut en stridskonst eller kampsport, utan ett sätt att ge folket ett moraliskt rättesnöre, en sund filosofi och att kunna stå upp för sina nyvunna ideal.
(9)
Kongo zen bygger på tanken att varje människa själv är ansvarig för sitt liv och styr sin framtid. Varje människa har en unik möjlighet att göra detta. Kongo zen åberopar inget gudomligt; kraften finns hos människan. I stället för att överlämna ansvaret åt samhället eller en gud ska man själv styra sitt liv och lösa sina problem. Stärkt av dessa resultat kan man sedan fortsätta och hjälpa andra. Alla människor har ett ansvar att påverka hela världen till det bättre.
SK och zazen är det kroppsliga respektive andliga utövandet av kongo zen. Kärnan i kongo zen är att leva efter sunt förnuft, att vara en god människa; osjälvisk, vis, modig och kärleksfull. Man ska hjälpa sig själv och, stärkt av detta, hänge sig åt att hjälpa andra. Teknikerna i SK ska användas för att försvara rätten till en egen övertygelse och att hejda våldshandlingar.
Kongo zen kan belysas av följande principer:
1) Svaret finns hos människan
Kongo zen lär att varje människa själv är ansvarig för sina handlingar och sin framtid. Jämför med "själv är bäste dräng", "Gud hjälper den som hjälper sig själv" osv. Detta betyder inte att man ska vara självisk! Det betyder att man inte ska lägga ansvaret på andra för sitt liv, eller skylla på ödet. Kongo zen lär att människan har enorma resurser i kropp och själ att påverka sin situation. Man kan inte alltid vända sig till andra för att få hjälp att reda ut sina problem (jämför med bushido).
[I Sverige litar vi blint på samhällets resurser att fånga upp oss när något går snett. Och om det går snett skyller vi på samhället, från dagis via fritidsgård, socialen och till aring;ldringsvården. Detta är oförenligt med kongo zen].
Endast en människa som är stark nog att hjälpa sig själv förmår att hjälpa andra. I slutänden ska vi tillsammans, med mod, handlingskraft, rättrådighet och kärlek skapa ett himmelrike på jorden!
(9)
2) Föreningen mellan kropp och själ (Ken zen ichinyo)
Dessa är oskiljbara och påverkar alltid varandra. Ovetande om detta behandlar man sin kropp vid symtom som egentligen är psykiska. Eller så tränar man kroppen hårt och teknikerna ensidigt men lämnar sinnets träning därhän. Själen måste tränas parallellt med kroppen så att man alltid har klart för sig vad man egentligen sysslar med, tränas moraliskt så att det motbjudande missbruket av budo alltid förhindras. Kroppen och själen ska inte betraktas var för sig utan som en helhet. Den motoriska träningen ska följas av en parallell mental. Samurajerna bildades (bun) i konst, litteratur och musik parallellt med kamp.
(9)
Exempel:
* Oförmåga att utföra tekniker eller rörelser kan bero på psykiska blockeringar eller brist på koncentration.
* Magont, nack- eller huvudvärk beror ofta på stress och bekymmer som ger muskelspänningar.
* Grundtekniker eller kata kan tyckas meningslösa om inte filosofin bakom lärs ut parallellt.
* I (bra) skolor lär man sig matematik, grammatik mm ihop med kroppsrörelser och lekar.
* Stress och problem försvagar troligen immunförsvaret så att man lättare blir sjuk.
* Neurotiska problem (depression, oro, ångest) kan botas eller lindras med fysisk träning.
3) Föreningen mellan kraft och kärlek (Riki ai funi)
Den starke vinner över den svage, även om den svage har moraliskt rätt. Att vända andra kinden till hejdar sällan det onda. Det räcker inte att ha rätt och vara moraliskt felfri. Den starke kan ändå krossa en till slut. Rättvisa och moral måste därför tyvärr kunna stödjas med kraft. Kraften, i egenskap av shorinji kempo, skall användas konstruktivt, inte destruktivt. Den ska användas för att försvara ens rätt och bara som sista utväg. Rättrådighet förstärkt av styrka, och förlåtelse förstärkt av möjlighet att straffa är kärlek med kraft. Kärlek innebär att hejda sig i rätt ögonblick, dvs när man har full kontroll över motståndaren, och aldrig ta till övervåld eller hämnd. I praktiken kan man här stoppa sitt försvar vid kontrollgreppet, och låta motståndaren förstå att han dels sitter fast i din kontroll, att du har möjlighet, men inte vilja, att straffa honom, och att han har handlat fel. Genom att inte straffa honom kan du vinna hans respekt.
(9)
[Med kraft menas här fysisk och psykisk kraft; handlingskraft].
Kraft utan kärlek är våld.
Kärlek utan kraft är underlåtenhet.
Kraft och kärlek är mod och styrka att vara en barmhärtig och hjälpande människa.
4) Lev till hälften för dig själv och till hälften för andra.
Självständighet är nödvändigt för att stärka sin personlighet. Detta får dock inte leda till egoism. Så snart man, genom att stärka sin självständighet, nått handlingskraft, ska den användas för andras bästa. Ens ego får inte beröva andra frihet och lycka. Å andra sidan ska man inte bränna ut sig i ständig strävan att hjälpa alla andra, utan att lyssna till sina egna behov. Regeln kan alltså riktas till dels den som är egoistisk och självupptagen, och dels till den som alltid lever för andra och aldrig ger sig tid att lyssna på sina egna behov. Inom shorinji kempo tränar man mycket tillsammans med olika grader och uppmanas ständigt att hjälpa varandra till framsteg i stället för att tävla mot varandra.
(9)
"Det är viktigare att 100 människor tar ett steg framåt än att en människa tar 100 steg."
Även kongo zens kampträning, shorinji kempo, har principer med filosofisk innebörd:
* Först försvar, sedan kontring (Shushu koju): Börja aldrig med attack utan invänta ukes attack och kontra sedan.
* Försvar utan att skada (Fusatsu katsujin): Atemi och låsningar har syftet att chocka men inte orsaka skada.
* Hårda och mjuka tekniker tillsammans (Goju ittai): Möjliggör ett flexibelt försvar och ett flexibelt sinne.
* Parträning är fundamentalt (Kumite sotai): Genom att träna tillsammans och hjälpa varandra lär man sig att träningen inte är till för ens ego, för att besegra, utan för att hjälpa andra.
ZAZEN - SITTANDE MEDITATION
InnehållZazen betyder "sitta i zen". Det är zenbuddhismens sittande meditationssätt. Här tittar vi på hur man gör och vad man kan uppnå med zazen.
Vid zazen sitter man med god hållning, lugn och djup andning och med ett sinne som är vaket, men inte analyserande. Detta främjar intuitionen genom att skapa ett balanserat sinne som snabbare blir varse svaga men kanske viktiga signaler. Ett sinne som har lättare att undvika distraktioner och koncentrera sig på förelagda uppgifter. Zazen är objektlös, alltså utan mantra, radband ed. Observera att mental träning som används i modern idrott inte är detsamma som meditation. Vid mental träning skall man tänka och visualisera aktivt på ett antal specifika situationer och mål. Vid meditation tänker man inte alls.
Utförande
Sittställningen kan vara hellotus (kekka), halv- eller kvartslotus, eller seiza. Gemensamt är dock att knäna ska vara mot golvet, hakan något indragen, ryggen ska vara rak, helst svankad, nacken och ryggen ska vara i rät linje, det ska kännas som om man "bär upp himlavalvet på huvudet". Vidare ska axlarna vara avslappnade, tummarna ska hållas mot varandra utan att tryckas ihop. Buken ska hänga löst utan att dras in. Tungan hålls mot övre tandraden. Blicken ska hållas riktad mot marken ca 1.5 m framför en, med halvslutna ögon. Zazen ska utföras på en kudde, en zafu.
Andningen börjar med ett par andetag genom munnen för att byta luft. Därefter sker både in- och utandningen genom näsan.
Bukandning ska användas, se kapitlet om andning. Efter hand sänker man rytmen till lägre och lägre frekvens, kanske tre in-ut per minut. Slutligen uppnår man ett tillstånd där andningen verkar ha upphört. Denna andning tar lång tid att lära sig.
Sinnesstämningen präglas av munen muso, dvs ett tomt sinne. Man försöker att tänka så lite som möjligt, men är ändå vaken. Eventuella intryck får komma, men man hänger inte upp sig på dem. Man är inte efterforskande eller betraktande, utan mottaglig. Det som dyker upp i huvudet under meditationen låter man passera utan eftertanke. Eventuell koncentration håller man på andningen.
(8)(16)
Kinhin är en gående meditation som används eftersom man inte kan sitta still hur länge som helst under zazen. Man skrider långsamt runt dojon med små steg i takt med andningen. Hållningen och andningen ska vara likadan som i zazen, så att den meditativa stämningen ej bryts.
Mokuso är en kort meditation som används före och efter ett träningspass för att tömma huvudet på tankar och känslor som kan störa och för att förbereda sig för träningen eller vad som kommer efter passet.
När man ska börja med zazen är det viktigt att tänka på följande:
Välj en plats som är lugn, tyst och fri från drag. Tag på bekväma kläder som inte sitter åt eller skaver. Skaffa en kudde som är 2-3 dm hög och ganska hård. Här får man prova sig fram. Börja med att koncentrera dig på sittställningen enligt ovan. Detta tar en bra stund och det kanske räcker för det första passet på ca 10 min. Efter hand kan du sitta längre tid och börja koncentrera dig på andningen. Detta bör räcka till ett antal pass. När andningen börjat fungera kan man övergå till att försöka inta rätt sinnesstämning enligt ovan. Nu kanske man sitter i 20 min, går runt ett varv under kinhin, och sitter 20 min till. Allteftersom man vänjer sig kan man sitta längre och längre.
Svårigheter
För den ovane uppkommer en del naturliga svårigheter:
Smärta i ben, fötter, rygg mm pga sittställningen. Detta övas bort med kortare pass i början och hjälp till korrekt ställning. Kuddens form är viktig.
Svårigheter att sitta still och koncentrera sig pga smärta, se ovan.
Andningen känns otillräcklig: Andas vanligt ett tag. Försök igen med bukandning.
Flackande blick: Detta beror på ändrad medvetandegrad och hållning. Förbättra hållningen.
Dåsighet, sanran: Trötthet eller sömnbrist. Dåsighet ska sovas bort, inte mediteras.
Synvillor: Spärren till det undermedvetna har delvis släppt. Låt passera.
Undanträngda minnen och nedtryckta känslor kommer fram: Som ovan.
Störningar: Återsamla dig snabbt, fastna inte. Varje gång en störning av något slag inträffat så börja om med att justera ställningen och koncentrera dig på andningen igen.
Det är mycket viktigt att inte förvänta sig några snabba eller fantastiska resultat av sin meditation. Utöva inte zazen för att nå specifika resultat utan för sin egen skull. Zazen, liksom budo, tar lång tid att lära sig och ska utövas med stort tålamod och utan uppsatta mål.
(8)
Effekter av zazen:
Genom att utöva zazen öppnas möjligheten att tömma sinnet på onödiga tankar som far omkring samtidigt och därigenom öka mottagligheten för svagare signaler som man annars inte skulle notera alls. På så sätt skärps varseblivningen och ökas intuitionen. Man blir alltså mer mottaglig för omgivningens ljud, lukter, små rörelser, kroppsspråk... Dessutom ökar mottaglighet för signaler från det undermedvetna, vilket kan lösa upp långvariga spänningstillstånd som slukar energi.
Fysiologiska effekter: De inre organen kommer att sjunka till sina naturliga platser tack vare hållningen, och därmed fungera bättre. Bukens organ kommer att masseras av bukandningen och det medför en förbättrad matsmältning, ämnesomsättning och syresättning av hela kroppen. Bukandningen gör också att lungorna ventileras helt.
(2)(3)
KI - DEN MYSTISKA KRAFTEN
InnehållVad är egentligen ki? Alla har hört om det, men ingen vet. Ki är ett begrepp som ofta används för att göra budon mystisk.
Avsnitten markerade med (1) nedan är hämtade ur Stefan Stenudd's "Aikido, den fredliga kampkonsten" (utgiven på Arríba förlag).
Grovt kan ki beskrivas som livsenergi. Inte energi i form av kalorier eller joule, utan den energi man upplever när man känner sig frisk, stark, balanserad, lycklig och upprymd. På engelska ligger ordet spirit nära. (Fighting spirit passar ju bra i budosammanhang). Man kan också likna ki med intentionen eller viljan, medvetenheten, som föregår en aktivitet.
Man kan se fysiska och mentala sidor av ki. Den fysiska tar sig uttryck i hur energin kan tillföras kroppen, kännas lagrad i kroppen och flöda i harmoniska banor vid budoutövande. Den mentala sidan gör sig gällande när man befinner sig i ett balanserat och harmoniskt tillstånd och känner att man kan hantera stress och besvärliga situationer. Ki kan i västerländska termer beskriva fysisk och mental energi och välmående.
Tecknet för ki består av riskorn och ånga: Det kokande riset som är österlandets allra främsta symbol för det livgivande. Ris kan inte ätas utan att först kokas. Först när det givits energi kan det avge energi. Sådan är också ki - rörelse är själva förutsättningen.
Ki måste alltid flöda. Ki är i ständig förändring, liksom livet. Ki är förutsättningen för själva livet.
Samla ki
Ki tillförs kroppen på två sätt: När man föds får man en mängd ki av sina föräldrar. Denna ki, som lagras i njurtrakten, är oersättlig och när den tar slut tar också själva livet slut. Denna ki förbrukar man exempelvis vid sex (som eventuellt ger ki till ett barn, varvid cirkeln sluts). Den andra källan till ki är luften, naturen, maten och andra människor. Denna ki lagras i hara, närmare bestämt i seika tanden, ett område strax under naveln. Denna ki förbrukas ständigt med ens olika aktiviteter.
(1)
Man kan fylla på sin ki genom att andas riktigt, med bukandning. Detta beskrivs i ett eget kapitel. Sömn är ett annat sätt att fylla på sin ki. Att sova i lugn miljö, i en bra säng och med öppet fönster säkerställer en energirik nästa dag. Man kan också ta emot ki från naturen genom att vistas ute, andas frisk luft och få härliga naturupplevelser. Kosten är också viktig. Grönsaker, frukt och friskt vatten innehåller jordisk ki. Ki kan man även få ta emot av andra människor. Vid sk energimassage (en form av shiatzu) ger massören av sin ki genom att andas rätt och massera meridianer och akupressurpunkter. I kamp kan man få ta emot ki (negativt) i form av kiai eller atemi mot ovan nämnda punkter.
Förbruka ki
Ki förbrukas normalt under ens dagliga liv. Vid större kroppsansträngning åtgår mer ki. Mest ki åtgår vid kamp och vid överdrivna känslostormar och känsloutbrott. Den som vill spara sin ki till viktigare tillfällen bör alltså undvika att utsätta sig för starka känslosituationer och framför allt överdrivna skratt-, glädje-, sorg- eller vredesutbrott.
[Bushido!]
Däremot ska man inte gå och undertrycka känslor. I det undermedvetna kan finnas undanträngda problem som likt gruskorn ligger och stör ens sinne. Detta slukar stora mängder ki! Man blir trött utan att veta varför. Dessa omedvetna bekymmer måste komma upp till ytan för att försvinna, annars finns det risk för att man blir allvarligt sjuk. Zazen eller budoträning med mycket urladdning kan frigöra dessa problem
Ki i medicinen
Inom österländsk medicin beskriver ki ett energiflöde i och utanför kroppen. Ki flödar normalt i kroppen längs sk meridianer till de organ som behöver den. Sjukdomar kan bero på att flödet av ki är stört. Om kiflödet störs av en sk blockering i en kroppsdel kommer sjukdom att uppträda i denna kroppsdel och eventuellt flera. Man kan då kureras genom att låta justera sin ki. Med massage (shiatzu), akupunktur eller övningar som tai chi eller qi gong kan man lösa upp blockeringar av kiflödet, och därmed tillfriskna. Inom västerländsk medicin kan man jämföra ki med syre eller nervimpulser och meridianerna med blodådrorna eller nerverna. Jämförelsen är ganska bra, men inte helt rätt. Kins flöde är inte begränsat till kroppens anatomiska kanaler. Ki kan flöda genom fotsulorna, fingertopparna, pannan mm.
Ki i budon
Ki flödar alltid och rör sig längs spiraler och ellipser, likt himlakropparna. Därför accelererar och retarderar ki också. Ki vidgas, samlas, accelereras, retarderas. Ki hör inte bara till människan, utan genomsyrar hela kosmos. Därför ska man sträva efter att låta sin ki harmoniera med kosmos och uppnår därmed universell harmoni. Detta karaktäriserar särskilt aikido (vägen att harmoniera med ki). Budons tekniker ska alltså vara dynamiska, cirkulära, accelererande.
(1)
I sin budoträning kan man med stigande skicklighet lära sig kontrollera sin ki. Detta beror på att man med tiden blir ytterst mottaglig och känslig för sin kropps signaler och att förmågan att styra kroppen ökar. Alla tekniker ska utföras så att ens ki föregår och styr den egentliga handlingen. I budo lär man sig ju också att synkronisera andningen med rörelserna och på så sätt kan man styra sin ki från hara till de aktiva kroppsdelarna och även till motståndaren.
ANDNINGEN
InnehållAndningen är grundläggande för själva livet, det vet alla. Men andningen spelar också en central roll i såväl budon som meditationen.
I västvärlden har vi nöjt oss med att konstatera att andningen sköts av det autonoma nervsystemet, dvs att vi andas utan att behöva tänka på det. I östern däremot har andningen fått en viktig roll inom medicinen, filosofin och kampkonsterna. De vet hur mycket andningen betyder för vår prestationsförmåga, hälsa och sinnesstämning och hur man medvetet kan styra sin andning. Egentligen är det ganska självklara saker. Vi västerlänningar kan få aha-upplevelser, som om kunskapen fanns medärvd långt bak nånstans, när vi påminns om följande exempel från vår värld:
* Vi andas ut vid en kraftansträngning (spjutkastarens vrål)
* Vi skriker av smärta (den kraftiga utandningen stärker oss)
* Vi säger: "Tag några djupa andetag" när någon ska lugnas
* Vi suckar djupt när något blir för jobbigt (luftbyte i lungorna för att öka syretillförseln till hjärnan)
* Vi gäspar (luftbyte i lungorna för att bota syrebrist i hjärnan)
Andningen är alltså helt väsentlig för vår hälsa och prestationsförmåga. "Normal" andning för en västerlänning sker genom att bröstkorgen rör sig fram och åter. Detta medför att lungorna bara rör sig delvis och de ventileras alltså inte helt varje andetag. 1/3 - 1/2 av luften i lungorna kommer aldrig att bytas ut, utan man kommer att gå omkring med unken luft i sig. Vårt ideal att inte släppa ut magen, utan hålla den indragen, gör att andningen aldrig blir fullständig. Följden av denna andning, som de flesta av oss helt omedvetet utför, är dåligt syreutbyte som medför ohälsa och minskad psykisk och fysisk prestationsförmåga. Eftersom en relativt liten mängd luft byts i varje andetag kommer andningsfrekvensen att vara hög. Detta påverkar nervsystemet så att man hela tiden befinner sig på en högre stressnivå än nödvändigt.
Den riktiga andningen kallas bukandning. Det går till så att buken pressar diafragman upp och ned och diafragman drar och trycker på lungorna så att de fylls och töms. Därför ska buken inte hållas indragen utan tillåtas att röras fram och åter. Bröstet rör sig däremot inte. Utandningen är längre än inandningen. Mellan in- och utandning och mellan ut- och inandning görs en paus. Andningen ska vara så lugn att den inte hörs och man ska inte märka att luft strömmar ut och in. Bukandning kräver en rak och korrekt hållning för att buken ska kunna röra sig korrekt. Förutom vid zazen och budoutövande bör bukandning användas närhelst man vill behålla lugnet. Efter hand kommer man att bukandas mer och mer för att slutligen göra det alltid.
I och med att större delen av lungorna ventileras kommer syresättningen av kroppen att förbättras och därmed kommer cellerna att bli friskare och skänka utövaren långvarig hälsa. Ökad syresättning av hjärnan gör att man tänker klarare och att depression och slöhet dämpas. Den lugna andningen påverkar också nervsystemet så att sinnet och därmed hela människan blir lugn. Bukandningen masserar också bukens organ, vilket medför att matsmältningsorganens rytmiska rörelse fungerar bättre, enzymer som främjar näringsupptagningen utsöndras och bukens organs syresättning ökar.
Man kan träna bukandning genom att ge akt på bukens rörelse och medvetet styra andningen till en långsam och lugn takt. Detta görs lämpligen under zazen eller ensamma promenader.
(2)(3)(15)
TAOISMEN - KINAS VÄG
InnehållTaoismen är den kinesiska filosofin. Den är besläktad med buddhismen och central i wushun.
Tao är den kinesiska motsvarigheten till japanskans do, även om betydelsen inte är exakt densamma. Taoismen går hand i hand med de kinesiska kampkonsterna wushu och är därför intressant i detta kompendium. Dessutom har taoismen i hög grad påverkat den japanska filosofin och de japanska kampkonsterna.
Taoismen är gammal i Kina. Den viktigaste källan är dokumentet "Tao te ching" (boken om tao och dygden) som nedtecknades av Lao Tzu omkring 500 f kr. Lao Tzu var en mycket vis tänkare och hans namn betyder "den gamle" (underförstått vise).
Det berättas om den gamle och vise Lao Tzu, att han övergav sitt ämbete vid hovet i Chou, ridande på en vattenbuffel. Innan han lämnade riket bönföll gränsvakten honom att nedteckna sina insikter, så att de kunde komma andra tillgodo. Då skrev Lao Tzu ett verk på femtusen tecken om vägen och dygden. Därefter drog han vidare ut ur landet, och inget mer är känt om honom.
Taoismen går i korthet ut på följande:
Tao är vägen som leder dig rätt.
Du kan följa Tao eller inte.
Tao är störst av allt och alltings ursprung.
Tao kan inte och ska inte beskrivas.
Tao är helheten som kan sägas bestå av yin och yang, som är varandras motsatser.
Yin och yang måste vara närvarande i lika delar för att helhet och harmoni ska råda.
Taoismen beskriver hur man ska leva. Hur kungen ska regera sitt rike, hur fursten ska leda och sköta sitt folk och hur ledaren ska leda och värna om sina underlydande. Hur den enkla människan ska leva sitt liv i smått. Taoismen föredrar det mjuka, undfallande, kvinnliga, ödmjuka. Kungen, fursten, ledaren ska alltid i första hand tillse att folket får mat och annan nödtorft innan han ger till sig själv. Han ska ödmjukt hålla sig i bakgrunden när han inte behöver annat.
Människan ska leva i det lilla, arbeta tålmodigt och inte söka äventyr, rikedom eller makt. Det enkla jordbrukslivet hyllas som ideal. För att harmoniera med Tao ska man "icke vara", dvs inte vara tvungen, konstlad eller onaturlig. Genom att följa sina naturliga impulser och frigöra sig från läror och krassa kunskaper uppnår man enhet med Tao.
(5)(11)
[Observera likheten med zenbuddhismen].
Följande avsnitt är hämtat ur Stefan Stenudd's "Tao te ching" (utgiven på Arríba förlag).
Tao te ching består av 81 verser som på ett poetiskt sätt beskriver taoismen. Här följer några typiska verser: [Mina understrykningar]
1.
Den Tao som kan beskrivas är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas är inte det eviga namnet
Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två springer ur samma källa men skiljer i namn
Dessa två är hemligheten, hemligheternas hemlighet, porten till alla under.
22.
Huka dig och du förblir hel, böj dig och du förblir rak
Töm dig och du förblir fylld, slit ut dig och du förblir kry
Den som har ringa ska gagnas, den som har mycket ska förvirras
Därför omfamnar den vise helheten och är ett föredöme för världen
Han framhäver sig inte, därför står han fram
Han rättfärdigar sig inte, därför vördas han
Han skryter inte, därför äras han
Han prisar inte sig själv, därför förblir han
Han tvistar inte med någon, så ingen i världen kan tvista med honom
Därför sade man fordom:
Huka dig och du förblir hel, det är inte tomma ord
Sannerligen, han ska förbli hel.
31.
Vapen är illavarslande verktyg, alla varelser avskyr dem
Envar som följer Tao vill inte veta av dem
I fridsamt leverne ser ädlingen vänster sida som hedersplats
I krigskonsten ser han höger sida som hedersplats
Vapen är illavarslande verktyg, de är inte ädlingens redskap
Han använder dem bara när han inget annat kan
Tysthet och frid är honom kärast, seger är inget skäl för jubel
Den som jublar över seger, han jublar över människodråp
Den som jublar över människodråp kan ej nå sitt mål i världen
Vid glädjestunder är vänster sida hedersplats
Vid sorgestunder är höger sida hedersplats
I hären står generalen till vänster, marskalken till höger
Detta betyder att de tar plats som vid begravningar
När många människor dödas bör de sörjas och begråtas
Den som segrat i strid ska följa begravningens riter.
42.
Tao födde ett
ett födde två
två födde tre
tre födde de tiotusen tingen
De tiotusen tingen bär yin och omfamnar yang
De uppnår harmoni genom att förenas i den flödande andan
Det människor avskyr mest är att vara okunniga, föräldralösa och ovärdiga
Men detta är vad furstar och konungar kallar sig
ty man kan växa av att krympa, och krympa av att växa
Vad andra lär, det lär även jag:
Den våldsamme dör ej en naturlig död
Detta skall vara mitt rättesnöre.
58.
(.............)
Därför är den vise skarp men skär ej
vass men sticker ej
rättfram men kränker ej
lyser men bländar ej
68.
Den bäste soldaten ståtar ej
den bäste kämpen visar ej vrede
den bäste erövraren lierar sig ej
den bäste ledaren visar underdånighet
Detta är känt som dygden att ej sträva
detta är känt som förmågan att hantera människor
detta är som förening med himmelen
Det är forna tiders högsta.
76.
Människan föds mjuk och vek, vid sin död är hon hård och stel
Alla levande växter är böjliga och fyllda av sav
vid son död är de vittrade och torra
Därför hör det hårda och oböjliga döden till
det mjuka och böjliga hör livet till [ju-jutsu !!]
Sålunda ska det härdade vapnet splittras
och det oböjliga trädet brytas
Det hårda och starka ska vara underlägset
det mjuka och veka ska vara överlägset.
Mer om yin och yang
För att åstadkomma helhet och harmoni krävs balans mellan motsatserna. Dessa symboliseras av yin och yang:
| Yin: | Yang: | |
| mjukt | hårt | |
| kallt | varmt | |
| mörkt | ljust | |
| vått | torrt | |
| vinter | sommar | |
| svart | vitt | |
| kvinnligt | manligt | |
| osv |
Detta ska inte tolkas som att kvinnor är kalla och våta! Egenskaperna hör endast ihop i paren för sig. Det finns många exempel på hur yin och yang kompletterar, eller borde komplettera varandra:
* Som person bör man kunna vara både mjuk och hård i sin karaktär.
* Varje människa bör bejaka både sina manliga och kvinnliga egenskaper.
* Ett barn behöver både en manlig och kvinnlig förebild (6)
* I budo bör mjuka och hårda tekniker kombineras.
* I naturen är årstiderna, med vinter och sommar, nödvändiga för själva livet.
* Om man arbetar som t ex ingenjör bör man även ägna sig åt konst eller musik
Listan kan göras lång....
Tecknet för yin och yang avgränsas av den harmoniska cirkeln som symboliserar helheten, tao. Tao består av lika delar yin (svart) och yang (vitt) som går in i varandra på ett harmoniskt sätt. Inuti yang, på den kraftigaste delen, finns en liten del yin. Det visar att när yang är som starkast måste yin vara närvarande. Och omvänt. Teorin om yin och yang, harmonin mellan motsatserna, är bra att fundera över. Det kan ge svar på en hel del funderingar.
(1)
Yin och yang hos människan
Liksom allting i naturen, kan människan delas in i yin och yang på olika sett. Som bekant har vi två hjärnhalvor, vänster och höger. Vänster hjärnhalva styr höger kroppshalva och står för språk, logiskt resonemang, vetenskap och direkt agerande. Alltså yang. Höger hjärnhalva styr vänster kroppshalva och står för konstnärlighet, intuition, insikt och betänksamhet. Alltså yin. Olika människor har olika mycket dominerande hjärnhalvor, vilket visar sig i deras egenskaper. En del har starka yin- och andra starka yangegenskaper. Hur som helst så behövs ju både yin och yang, höger och vänster hjärnhalva och alla de nämnda egenskaperna. Observera de små cirklarna av motsatsen som finns i symbolen för yin och yang: Båda delarna måste vara närvarande. Det är propotionerna som skiljer sig åt.
[Exempel ur budon: Du kanske helst står i vänster gard och blockerar (tar om hand, omfamnar: yin) med vänster hand och kontrar (beslutsamt, handlingskraftigt: yang) med höger hand, om du är ögerhänt.]
[Kvinnor kanske har en dominerande höger hjärnhalva, med ett starkare sinne för dess egenskaper, och omvänt för män. Detta har man börjat bevisa genom att mäta aktiviteten i olika delar av hjärnan under lösandet av olika uppgifter för kvinnor och män. Skillnaden mellan mäns och kvinnors egenskaper är ju inte helt okänd, och detta kan kanske förklaras med teorin om yin och yang. Män och kvinnor har dock inte helt renodlade yang- respektive yin-egenskaper. Jag tror också att vänsterhänta har mer dominerande yin-egenskaper, exempelvis konstnärlighet. Det rimmar väl med höger hjärnhalvas egenskaper].
Kroppen kan också delas in i framsida (yin) och baksida (yang). På framsidan sitter de ömtåliga och mjuka delarna (ansikte, hals, hjärta, ytliga stora blodkärl, mellangärde, mjälte, könsorgan) och man kan se att en person som blir misshandlad omedvetet lägger sig i fosterställning. Det undermedvetna vet att yin-delarna ska skyddas.
GROTTMÄNNISKANS HUVUDVÄRK
InnehållDetta avslutande stycke är en diskussion som grundar sig på kunskaper om människans utveckling och mina egna observationer och slutsatser om vår livssituation.
För 40.000 år sedan uppträdde den "moderna" människan homo sapiens i Europa. Mest känd är den som Cro Magnon efter fyndplatsen. Denna människa var anatomiskt och intellektuellt identisk med oss. Den utvecklade också konsten och språket, som var den avgörande skillnaden mellan Cro Magnon och tidigare arter. Sedan dess har människan inte utvecklats till någon nyare art.
Större delen av denna långa tid har människan levt nära naturen och i harmoni med den. Den lärde sig att respektera naturen, ransonera med dess tillgångar och dyrka dess väsen. Dagarna åtgick till jakt, insamling av mat, matlagning, men också konst och musik. Den hade färre (men svårare) problem än vi: Att skaffa mat och skydda sig mot kyla och vilda djur. Kamp eller flykt. Till denna tillvaro är människan bäst lämpad. Utan armbandsklocka.
(4)
Så levde man alltså i nästan 40.000 år, men så hände något: De senaste 2000 åren har vi börjat klumpa ihop oss i städer, handla med pengar, administrera, arbeta åt andra osv. Och mer: De senaste 200 åren har industrialismen gjort att man ska gå i skolan under hela sin barndom, gå upp i ottan och arbeta åt andra varje dag resten av livet, tills pensionen kommer med guldklocka och en klapp på axeln som tack för en livstids löneslaveri. Vi har lärt oss att fjärma oss från naturen, bo i täta hus, matas med information varje dag, fylla dagen med pseudoaktiviteter, allt styrt av klockorna som finns överallt. Vi har själva skapat en konstgjord miljö som vi inte på långt när hunnit anpassa oss till.
Tror någon att vår art har förändrats och anpassats till denna märkliga tillvaro under 0.5% av den tid människan funnits?
När en nutidsmänniska utsätts för stress i form av ekonomiska problem, tidspress, relationsproblem i en konstlad miljö, för höga krav, konflikt karriär/familj mm, reagerar vi som den grottmänniska vi fortfarande är: Uppdragna axlar, sammanbitna tänder, sänkt haka, spänd nacke mm (känns igen, eller hur?). Detta är förberedelser för kamp eller flykt! Men det går inte att slåss mot eller fly ifrån problemen ovan! I stället går vi större delen av vårt liv med denna kroniska spänningsvärk, och flertalet av oss får aldrig veta varför!
Vad har detta med budo och filosofi att göra? För min egen del är budo ett fantastiskt verktyg att hantera problemen ovan. Genom att träna budo regelbundet återvänder jag till stenåldersstadiet och kan där avreagera mig kraftigt (men kontrollerat) på det sätt som ligger vårt ursprung närmast, nämligen kamp eller flykt.
Filosofi då? Filosofi är ju människans funderingar på dom viktiga livsfrågorna: Varifrån kommer vi? Vad är meningen med vår tillvaro? Vad är verkligt, vad är bara sinnesintryck? Hur ska man leva?
Ska vi fortsätta leva som robotar i en konstgjord miljö styrda av klockan?
Ska vi kanske leva i harmoni med naturen utan tids- och prestationspress?
Kan budon med dess filosofi vara en väg till ett bättre sätt att leva?
REFERENSFÖRTECKNING
Innehåll| 1. Aikido, den fredliga kampkonsten | Stefan Stenudd | |
| 2. Andas rätt och må bättre | Hans Granqvist | |
| 3. Bushido och livskvalitet | Roy Andersson | |
| 4. Den mänskliga apans uppgång och fall | Jared Diamond | |
| 5. Encarta-95 Encyclopedia (CD-ROM) | Microsoft | |
| 6. Familjen (och hur man...) | Robin Skynner & John Cleese | |
| 7. Karate do (kompendium) | Roy Andersson | |
| 8. Ki - ett källflöde inom budon (särtryck) | Jonas Hartelius | |
| 9. Shorinji kempo (särtryck) | ||
| 10.Tao enligt Puh | Benjamin Hoff | |
| 11.Tao te ching | Stefan Stenudd | |
| 12.Te enligt Nasse | Benjamin Hoff | |
| 13.Zen | Toichi Yoshioka | |
| 14.Zen: Specialarbete | Nina Svedlund | |
| 15.Zen och kampkonsterna | Taisen Deshimaru | |
| 16.Zenunterweisung | Hugo M Enomiya-Lassalle |
ORDLISTA
Innehåll| aikido | "Vägen att harmoniera med ki", budoart | |
| aikijutsu | "Konsten att harmoniera med ki", kampkonst | |
| atemi | "Slag mot kroppen", distraherande teknik | |
| Buddha | "Den upplyste", vanligen åsyftas Siddharta Gautama, indisk prins | |
| bu | "Kamp, strid", men även "hejda striden" | |
| budo | "Kampens väg" | |
| budoka | "Budoutövare" | |
| bujutsu | "Kampkonster" | |
| bun | "Bildning, kultur" | |
| bushido | "Krigarens väg", samurajernas hederskodex | |
| Bodhidharma | Indisk munk som 500 e kr förde zenbuddhismen till Kina | |
| chado | "Te(ceremonins) väg" | |
| chan | Det kinesiska ordet för zen | |
| chuan fa | "Knytnävens metod, boxning". Kinesiska | |
| chugi | "Lojalitet" | |
| Daruma | Det japanska namnet på Bodhidharma (utt. Dar´ma) | |
| dharma | Ungefär: ande, själ. Indiska | |
| dhyana | Det indiska ordet för zen | |
| do | "Väg", vägen till zen, till insikt | |
| Dosho | Japan som förde buddhismen från Kina till Japan | |
| fuke | Skola av buddhismen | |
| gi | "Rättrådighet" | |
| hakko ryu | "De åtta ljusens skola", jujutsustil | |
| hara | "buk" | |
| hinayana | "Den lilla vagnen", inriktning av buddhismen | |
| jin | "Människokärlek" | |
| jo | "Mod, heroism" | |
| joriki | Enheten mellan tanke och handling | |
| judo | "Vägen att vara smidig", budoart | |
| jujutsu | "Konsten att vara smidig", kampkonst | |
| jutsu | "Konst, teknik" | |
| kata | "Fastställd form" (även "axel", eller "en") | |
| kekka | Lotusställning | |
| kendo | "Svärdets väg" | |
| kenjutsu | "Svärdets konst" | |
| ki | Den universella kraften eller energin | |
| kiai | "I harmoni med ki", urladdningen som resulterar i ett skrik | |
| kinhin | Gående meditation | |
| koan | En gåta att meditera över | |
| Konfucius | Det latinska namnet på Kung Fu Tzu | |
| kongo zen | En modern form av zen, kopplad till budo. Kongo betyder diamant | |
| ku | "Tom" | |
| Kung Fu Tzu | Kinesisk taoist | |
| kyudo | "Pilbågens väg", budoart | |
| Lao Tzu | "Den gamle", kinesisk taoist, skrev "Tao te ching" | |
| mahayana | "Den stora vagnen", inriktning av buddhismen. Indiska | |
| makotu | "Uppriktighet" | |
| mantra | Ord eller ramsa att koncentrera sig på under meditation. Indiska | |
| meio | "Heder" | |
| mokuso | Kort förberedande meditation | |
| mondo | Frågor och svar med elev och lärare | |
| munen muso | "Tomt sinne" | |
| nirvana | "Upplysning". Indiska | |
| obaku | Skola av buddhismen | |
| qi gong | Rörelseövningar som främjar ki. Kinesiska. Qi uttalas chi | |
| rei | "Etikett, rätt beteende" | |
| rinzai | Skola av buddhismen | |
| samu | "Arbete, städning" | |
| sanran | Dåsighet | |
| satori | "Upplysning" | |
| seika tanden | Ett område strax under naveln, centrum för ki, vikt och medvetande | |
| seiza | "Korrekt sittande", med benen under sig | |
| Shaolin | Det tempel i Kina där Bodhidharma verkade | |
| shaolin su chuan fa | Shaolintemplets knytnävemetod. Kinesiska | |
| shiatzu | Akupressurmassage | |
| shin | "Sinnet" | |
| shodo | Kalligrafins väg | |
| shorinji kempo | Japanska för shaolin su chuan fa, budoart | |
| Siddharta Gautama | Se Buddha | |
| So Doshin | Grundaren av shorinji kempo | |
| soto | Skola av buddhismen | |
| sutra | Buddhistiska verser | |
| tai | "Kropp" | |
| tai chi | "Det stora hela", långsam wushu-stil. Kinesiska | |
| Taisen Deshimaru | Japansk kendomästare, zenlärare och författare | |
| tao | "Väg", det totala. Kinesiska | |
| Tao te ching | "Boken om tao och dygden". Kinesiska | |
| waza | "Teknik" | |
| wushu | "Kampkonster". Kinesiska | |
| yang | Den hårda, varma, ljusa, manliga polen | |
| yin | Den mjuka, kalla, mörka, kvinnliga polen | |
| zafu | "Sittkudde", kudde för zazen | |
| zazen | "Sitta i zen", sittande meditation | |
| zen | Buddhistisk sinnesstämning eller tillstånd, uppfylldhet |
 |
|
 |
|
 |